Hon är ju en pigg och frisk pensionär, fyller 9 år i mars. Hon hänger med på det mesta, men vi tränar inte så där jättemycket längre. Hennes största egenhet är ju att hon äter ALLT utomhus, ju geggigare och äckligare desto bättre är hennes melodi. Lämnar vi något ätbart framme inne så kan vi inte vända ryggen till för då är hon där och snor det. Så det är inte konstigt att hon går med nosen i backen eller tar en tugga gräs då och då. Men sista året, typ, har hon stundtals blivit helt MANISK och kastat sig över sträva saker, har vi varit ute har hon letat strävt gräs, pinnar, jord..... Har hon varit inne har hon letat sträva växter och t.o.m. gett sig på att tugga på tyg så vi har ett par gardiner som blivit tuggade på.
Det har varit som hon får någon form av magsyreattack, eller vad man ska kalla det, hon blir alldeles spänd i magen, men hon kräks inte, hon blir inte dålig i magen, hon är inte alls allmänpåverkad, inte heller har vi hittat något samband mellan sen/tidig middag, det har varit lite diffusa symptom!
Men här i slutet på augusti kände vi att det var dax att kolla upp det hela, vi fick en tid för ultraljud för som sköterskan sa "med tanke på ras och ålder".... jag fattade ju direkt att hon ville leta efter tumörer.
Så i mitten av oktober var jag in till Falu djursjukhus för ultraljud, det är så kul att komma dit med Dizni, hon går in med svansen i vädret och verkligen gillar att vara där! Hon är av åsikten att all personal är till för henne och borde ge henne all uppmärksamhet! Ganska skön inställning!
Vid ultraljudet hittades mycket riktigt en tumör, den satt på mjälten och mättes till ca 7 cm i diameter.... Trots att jag var lite förberedd på det så blev det lite jobbigt, tårarna trillade och det kom massa jobbiga tankar! Inte skulle hon väl dö nu? Hon har ju inte levt klart!
Nåväl, det bestämdes att hon skulle opereras, veterinären sa att hon skulle klara en operation utan problem, hon är ju oförskämt pigg för sin ålder. Så fredags var det dax, Nicklas lämnade henne och sin vana trogen gick hon in med svansen i vädret, fina fröken :)
Det dom "glömt" att meddela mig när jag bokade tid var att hon skulle bli kvar över natten, så det kändes lite konstigt att samma dag som operationen skulle äga rum fick veta att hon skulle få vara kvar över natten. Men vi har alltid blivit så väl omhändertagna på djursjukhuset så det var absolut inga problem, men det hade ju känts bra att fått veta det när jag bokade.
Det var en lång väntan under fredagen, på eftermiddagen fördrev vi några timmar i Insjön i väntan på att dom skulle höra av sig, men när klockan blev 16 utan att de hört av sig ringde jag upp dom. Det visade sig att fina fröken minsann hade sovit läääääänge efter operationen.
De väntade med att ringa tills dom såg att hon var helt vaken och hade varit ute på en kort promenad och ätit lite middag. Operationen hade gått jättebra, men det var en rejält stor tumör, den mätte ca 15 cm i diameter! Helt sjukt!!! Inte undra på att den ibland hade tryckt på andra organ i magen!
När vi igår fick hämta henne möttes vi av en "trattad" fröken som studsade runt i rummet och såg inte det minsta nyopererad ut! Nu väntar smärtstillande och lite stillhet innan vi ska på återbesök om ca 10 dagar för kontroll och borttagning av stygnen.
Hon är av tufft virke, fina fröken!
Nu hoppas vi på att analysen av tumören inte visar några elaka celler, men det dröjer ca 2 veckor innan vi får besked.... Men vi lever i nuet och njuter av varje dag tillsammans med fina fröken D!
På återseende!
Så klart ska härliga fröken D hänga med länge än.
SvaraRaderaJag har inte varit inne här på SÅ länge, och det första jag ser är detta. Jag HOPPAS innerligt att det inte är någon farlig tumör. Dirke har ju också alltid varit manisk med ätandet och det har inte direkt blivit bättre med åren... :-/
SvaraRadera