lördag 8 november 2014

Agilitydebut!

jaha, så var det då dax för vår agilitydebut..... 

När jag var liten tyckte jag det var jättehäftigt med agility och hade jag fått en hund när jag var liten hade jag definitivt kört agility! Men sen när vi skaffade hund så hamnade jag liksom i "bruks/lydnad/tjh-träsket" så nån agility har det liksom inte blivit. Fina fröken Dizni och jag har visserligen gått en kurs, men det blev liksom aldrig någon start! Say no more..... 

Men nu när jag har en hund som tycker fart är KUL så har det varit en lockande tanke, så när Maria kom med en liten "utmaning" så kunde jag ju inte säga nej! 

Sagt och gjort, vi har tränat riktigt seriöst typ kanske 10 gånger.... Visst har vi väl då och då hoppat och kört lite A-hinder och sprungit tunnlar. (Vilket skulle visa sig vara förödande.....) 

Friskt vågat hälften vunnit, idag var det dax, Maria och jag hade båda anmält till både agilityklass och hoppklass och dessutom två klasser av varje! Skillnaden på agility och hopp är att det i hoppklass bara är "hopphinder" medans det i agilityklass är balanshinder, A-hinder och gunga också.  


Vi var först på plats jag och Spajk! 

Det är ju en helt ny vokabulär med framförbyten, bakombyten, blindbyten, trycka hunden osv.... Såklart en helt ny outfit också, glöm Lundhags o fleece här är det löpartajts och dito tröja! Craft borde inse att de har en ny målgrupp! Jag menar, kör du ett agilitylopp på ca 60 sekunder så behöver du ju funktionsmaterial *ironi* 

Upprättat tillfällig bas! 

Cliff fick låna bur av Spajk, dom är som två bröder, ibland håller dom sams och ibland tjuvas dom lite, lite larviga men söta! 

Jag ska aldrig mer stå som publik på en agilitytävling och tycka att banvandringen är lång, för när man väl går där så är den INTE lång, dessa minutrar går tokfort! Särskilt om man som jag har en hund som bara går på vänster sida vilket innebär att jag inte går som alla andra utan måste hitta en egen väg. 

Dagen började med agilityklass vilket kändes bra, där är det inte så mycket hopp utan jag tänkte att det blir lite vila när Spajk är uppe på hindren, tjiiiiiii fick jag..... 

Banan började så bra med hopp, hopp, gunga, hopp och tunnel, plättlätt tänkte jag, dock tänkte jag inte på att Spajk är ganska låst på tunnlar, så varför skulle han hoppa innan han sprang?? Så vi diskade oss efter 3 hinder i vår debut! I agility får man köra klart ändå, men jag var på väg av banan när domaren sa åt mig att fortsätta, så vi tog oss hjälpligt igenom banan, men inte var det en vacker syn.... Maria och jag har ungefär samma träningsstatus, skillnad är att Cliff då och då kollar var Maria håller till, plus att han kan gå slalom vilket Spajk inte kan, men Maria körde en disk även hon i debuten.... 

Här står Maria och begrundar banan..... 

Andra loppet var typ samma bana, å vi diskade oss på samma ställe, men nu var jag lite mer "med" och körde klart tävlingsmässigt och vi diskade oss på ungefär 5 ställen till då Spajk hoppade en del hinder från "fel" håll och var halvvägs in i nån tunnel, för det fanns inte mindre än 4 tunnlar! Spajk drog på ALLA tunnlar och laddade järnet in OCH ut ur dom, kul! Sen hindren mellan var inte så noga, dom var liksom bara ett "hinder" på väg mot tunneln.... 


Sen var det hoppklassdax, en knölig bana där hunden behövde vara på höger sida, å det kan inte Spajk, så jag misstänkte att vi skulle diska oss även där, men nu var det lite mer styrning på läget och vi hade riktigt kul jag och Spajk! Vi diskade oss ungefär där jag trodde, av den anledningen att Spajk hopade ett hinder åt "fel" håll, töntigt va? Tycker man borde få välja vilket håll hindren ska tas ifrån själv....! 

Här gjorde Maria och Cliff ett finfint lopp och tog sig igenom utan disk! Bra där!  

(Filmen heter nästan agilitydebut, fast den borde ju hetat, 3:e start!)
Gissa om jag hann ifatt Spajk på raksträckan innan tunnlarna :P Skulle inte tro det va? 

Dagens sista bana passade oss som handen i handsken, gick att köra hunden på vänster sida nästan hela vägen och bara en svårighet då hjärnan på ett ställe ville fortsätta genom en lång tunnel, men banan i själva verket gick åt höger, å mycket riktigt, vad händer???? Jo, Spajk har varit såååååå himla duktig och så skickar JAG in honom i tunneln?? Så kan det gå.... men jäkla skit! För det var verkligen en bana som passade oss! 



Det är ju lite långt håll på filmerna, men håll tillgodo! 

För att summera dagen så blev det fyra disk på fyra starter, men vad gör väl det? Vi fick så fina kommentarer från funktionärer och domare, så vi kommer lätt att fortsätta köra! 

Så den som säger att agility är lätt ska testa innan dom uttalar sig nått mer, för jag har provat så jag vet att det inte är lätt! 

Tack för nu! På återseende! 

söndag 2 november 2014

Fina fröken Dizni

Ja, bloggen handlar ju i sanningens namn inte så mycket om Dizni.... Men hon är ju en del av våra liv, även om hon i ärlighetens namn är mest sällskapshund! Men här kommer ett inlägg om bara Dizni, kanske inte ett så roligt inlägg, men många har frågat så då får det bli ett litet blogginlägg!


Hon är ju en pigg och frisk pensionär, fyller 9 år i mars. Hon hänger med på det mesta, men vi tränar inte så där jättemycket längre. Hennes största egenhet är ju att hon äter ALLT utomhus, ju geggigare och äckligare desto bättre är hennes melodi. Lämnar vi något ätbart framme inne så kan vi inte vända ryggen till för då är hon där och snor det. Så det är inte konstigt att hon går med nosen i backen eller tar en tugga gräs då och då. Men sista året, typ, har hon stundtals blivit helt MANISK och kastat sig över sträva saker, har vi varit ute har hon letat strävt gräs, pinnar, jord..... Har hon varit inne har hon letat sträva växter och t.o.m. gett sig på att tugga på tyg så vi har ett par gardiner som blivit tuggade på.

Det har varit som hon får någon form av magsyreattack, eller vad man ska kalla det, hon blir alldeles spänd i magen, men hon kräks inte, hon blir inte dålig i magen, hon är inte alls allmänpåverkad, inte heller har vi hittat något samband mellan sen/tidig middag, det har varit lite diffusa symptom!

Men här i slutet på augusti kände vi att det var dax att kolla upp det hela, vi fick en tid för ultraljud för som sköterskan sa "med tanke på ras och ålder".... jag fattade ju direkt att hon ville leta efter tumörer.


Så i mitten av oktober var jag in till Falu djursjukhus för ultraljud, det är så kul att komma dit med Dizni, hon går in med svansen i vädret och verkligen gillar att vara där! Hon är av åsikten att all personal är till för henne och borde ge henne all uppmärksamhet! Ganska skön inställning!

Vid ultraljudet hittades mycket riktigt en tumör, den satt på mjälten och mättes till ca 7 cm i diameter.... Trots att jag var lite förberedd på det så blev det lite jobbigt, tårarna trillade och det kom massa jobbiga tankar! Inte skulle hon väl dö nu? Hon har ju inte levt klart!

Nåväl, det bestämdes att hon skulle opereras, veterinären sa att hon skulle klara en operation utan problem, hon är ju oförskämt pigg för sin ålder. Så fredags var det dax, Nicklas lämnade henne och sin vana trogen gick hon in med svansen i vädret, fina fröken :)

Det dom "glömt" att meddela mig när jag bokade tid var att hon skulle bli kvar över natten, så det kändes lite konstigt att samma dag som operationen skulle äga rum fick veta att hon skulle få vara kvar över natten. Men vi har alltid blivit så väl omhändertagna på djursjukhuset så det var absolut inga problem, men det hade ju känts bra att fått veta det när jag bokade.


Det var en lång väntan under fredagen, på eftermiddagen fördrev vi några timmar i Insjön i väntan på att dom skulle höra av sig, men när klockan blev 16 utan att de hört av sig ringde jag upp dom. Det visade sig att fina fröken minsann hade sovit läääääänge efter operationen. 


De väntade med att ringa tills dom såg att hon var helt vaken och hade varit ute på en kort promenad och ätit lite middag. Operationen hade gått jättebra, men det var en rejält stor tumör, den mätte ca 15 cm i diameter! Helt sjukt!!! Inte undra på att den ibland hade tryckt på andra organ i magen!  


När vi igår fick hämta henne möttes vi av en "trattad" fröken som studsade runt i rummet och såg inte det minsta nyopererad ut! Nu väntar smärtstillande och lite stillhet innan vi ska på återbesök om ca 10 dagar för kontroll och borttagning av stygnen. 

Hon är av tufft virke, fina fröken! 

Nu hoppas vi på att analysen av tumören inte visar några elaka celler, men det dröjer ca 2 veckor innan vi får besked.... Men vi lever i nuet och njuter av varje dag tillsammans med fina fröken D! 

På återseende!