torsdag 31 januari 2013

Spår!

Ja, snart är det barmark, gillar!! Å efter sista dagarnas töväder verkar det gå i rekordfart :) Det går ju att spåra på snö också, men jag känner mig så begränsad då det bara typ funkar på parkeringar där det är trampat och plogat....

Men inte nog med att jag har den "normala" längtan efter spår, jag var på en föreläsning i söndags som spädde på längtan ännu mer!

Det var Tobias och Jens från swdi som föreläste, nog för att jag ibland tyckt att jag är lite nördig i mina spårtankar, men tji fick jag!? Domhär killarna tar ju spår till en heeeelt ny nivå! Iof har dom väldigt sunda tankar och försöker dessutom göra något jag gillar, dom försöker att "bevisa" hur en hund spårar! Rent vetenskapligt alltså, genomföra studier som är mätbara och utifrån det göra en analys och presentera ett resultat! Det kan ju vilken teoretiker som helst göra, rent vetenskapligt, men det som skiljer är att killarna dessutom själva tränar hund och testar och tränar sina egna hundar för att nå resultat som visar samma som studierna. Är ni med?? De har sammanställt en hel mängd tidigare publicerad fakta om spår och nosarbete, dessa fakta har de ställt mot "nya" fakta och sedan dragit en slutsats.

De certifierar dessutom alla statliga eftersökshundar, bl.a. varg och björnspårshundar. De har också certiferat de granbarkborrehundar som finns.

Deras bok har jag sedan förut och gillar skarpt!

Med andra ord, de presenterar hållbara fakta och tränar egna hundar som stärker teorierna, Me Like :)

Det var ju inget revultionerande som var hemligheten bakom en bra spårhund, motivation var nyckeln, förvånande???

Däremot presenterade de en intressant anekdot från Holländska polisen.... I Holland är det de absolut bästa hundförarna som blir spårhundsförare, det är spårhundsförarna som är "eliten" och som folk ser upp till, för att få fram bra spårhundar krävs kunskap och träning! Vilka är coolast i Sverige? Ja, inte är det spårhundsförarna iaf ;) Kan ju tillägga att de med ett leende sa "äh, att bli biten och att lära hundar bita kan väl vem som helst" Nu vet jag att det ligger oerhört mycket arbete bakom en genomarbetad skyddshund och att en bra skyddshund har det väl möblerat på vinden, men liiite rolig historia!

Iaf så var det mycket prat om riktningsbestämning och de har via studier kommit fram till att hunden behöver 1,5 sekund på sig för att bestämma riktning på spåret, 1,5 sekund är ungefär 3 steg... Det går ju inte att i skrift beskriva alla de tankar som for genom min lilla hjärna! Herregud, nu ska här tränas riktningsbestämning!! Vi fick se ett filmklipp som gjorde mig grön av avund och jag övervägde att övergå till virkning som hobby, jäklar i min lilla låda.... Tidigare har jag tyckt att Spajk är en bra spårhund, men nja....vi har en heeeeel del kvar att jobba på!

Deras målbild var att en ultimat spårhund max avviker från kärnan 2 dm med nosen, och att det är en självklarhet att hunden spårar i kärnan. Hunden skall också dra föraren framåt, tänk situationen att du spårar en skadsskjuten björn, då vill du nog kunna fokusera på terrängen och inte på om hunden har rätt "drag" i linan!

Att hunden går i kärnan är för mig också en självklarhet, men det där med att inte avvika mer än 2 dm får vi nog jobba en del på.....

De pratade också en del om markering och där fick jag också lite att "peta" på, Spajk har ju överlag fina markeringar men han lägger lite stort fokus på den sociala belöning d.v.s mig, men nu har vi tränat inne varje kväll och det ser bra ut! Han kan nu ligga och vara fokuserad på belöningen fast jag piper med pipleksak, dutti kille! Har liksom aldrig tänk tanken att "störa" honom för att öka fokus.

Nåväl, här i januari skulle vi på partaj i Falun, alltså var det läge att låta hundarna bli lite trötta, så vad passade bättre än spår?? Sagt och gjort, vi trotsade kylan och jag lade spår på snö. Jag bad Nicklas filma för att se hur det ser ut, och fram till föreläsningen trodde jag att Spajk var en okej spårhund, men nja...... kan väl säga att efter deras filmklipp så framstår Spajk som en högst medioker spårhund, men skam den som ger sig!

Jag har nu klippt ihop filmen, så dethär får väl vara en bra dokumentation och jag får filma senare i vår när vi är klara och han spårar som jag vill och inte flaxar så!



Som sagt, föreläsningen gav lite ny input och jag fick massa nya funderingar, en sak jag är sugen på att testa är hur hundar reagerar om man hittar ett spår där flera personer gått på en lång rad efter varandra, säg 5 stycken, dessa fem har sedan vid en given punkt splittat och gått upp bredvid varandra med rejäl lucka 20-25 meter, vad gör hunden då, väljer den en, i så fall vilken? Om sen gruppen går ihop igen och går på rad, gör en ny split, väljer hunden då samma persons spår? Hmmm, kanske ska maila dom och fråga om dom har någon teori om detta? Eller nån av er läsare som har? Annars kan man anmäla sig frivilligt så testar vi :)

Ni som läser, lämna gärna en liten kommentar så jag vet vilka ni är!

Tjing för nu!

lördag 26 januari 2013

Finväder och finpromenad!

Det har ju varit hiskeligt kallt några dagar, skulle gissa att medeltemperaturen legat på -23 per dag! Men förra söndagen var det så fint så vi kunde inte hålla oss inne! Vi klädde oss rejält och tog årets premiärtur på isen, var var rätt ensamma ute kan jag säga.... Det var magiskt vackert!
 
Lite kallt att bada kanske..... Men det är lika vackert i vinterskrud som i sommarkläder!

Utsikt från altanen! Fånigt fint om jag får säga det själv....

Utsikt från trappan.... Tänk att mötas av denhär synen varje morgon!? Helt underbart, särskilt nu när det faktiskt ibland är ljust när man kliver ut genom dörren!


Storskrutt o lillskrutt..... Söta va???

Egentligen borde jag beskurit bilden för att ni skulle se Spajkens nos?! Titta på Ice Age o se om ni hittar nån karaktär som har vissa likheter med älskade lilla Spiken :D

Nja, det är väl inte jättekul att sitta i famnen hos matte....

Lerdal o Gäredbyn i vinterskrud

Långbryggan, som ni ser inte en människa ute!?
Det är ju lätt värt de 628 metrarnas promenad för att kunna fika ute på ön! Nu fuskade ju vi och kom över isen, men ändå, vackert är det!  

Söta fröken

Det bruna lilla eländet för en tvättäkta snövaran! Hur söt som helst även han!

Vackert!

Kyrkstallarna, läs mer om dom här 

Fina familjen
 
Bästaste Spajk!
 
Ja, så mycket mer finns väl inte att säga?? Mer än att det är synd att folk håller sig inne och går miste om dagar som denna, det är ju för sjutton bara att klä på sig och hålla sig i rörelse!
 
Nej, hundarna behöver INTE täcke, dom håller sig varma bara dom rör på sig! Inga täcken på mina hundar, då ska det vara extremt kallt... Eller dom ska vara förhindrade att röra sig fritt eller ha någon form av skada, men "bara" kyla är inte skäl för täcke, iaf i min värld....! De ser ju inte direkt ut att lida av varken snö eller kyla, inte ens köldkramp i tassarna fick dom....
 
Tjingeling och på återseende!  

fredag 18 januari 2013

Ledarskap?? Fröken?? Ett lite filosofiskt inlägg....

Hhmm, ett filosofiskt inlägg!? Ett icke-hundrelaterat inlägg!

Om ledarskap, tror jag? Eller nått i den stilen i alla fall....

Hur många ledare hur DU stött på genom åren? Vad är det som gör att du minns den?

Har det varit en "fröken" eller en ledare inom föreningsverksamhet? Är en fröken per automatik en bra ledare? Alla minns vi väl vår första fröken? Jag hade olika fröknar, men en hette Irene, en hette Bitte och sen på mellanstadiet fick vi Gudrun, alla tre damerna med sina små egenheter :) Fast när man gick i skolan var det ju inte så mycket funderingar kring varför, det var mer "men hon är snäll" å så var det inte mer med det. Men nu i vuxen ålder funderar jag en hel del om VAD det är som utmärker en bra ledare?

På en fest i helgen kom jag att prata med en kille om just ledareskap. Vi hade en kort men tankeväckande diskussion om vad det är som gör en bra ledare. Jag är ju av den åsikten att vissa människor har "det" inom olika ämnen, ex hunddressörer som Frida Wall'en och hon har "det" inom hund. Alla hundar som passerar genom hennes läror blir bra! En gammal lärare till mig Britta Brugge, hon har "det" för att kunna inspirera. Men VAD är det som gör att dom har just "det"? Jag har ofta funderat på vad det är som gör att jag minns just dom? Jag tror att jag har en gemensam röd tråd, men jag är inte säker!

Men i vår diskussion sa han att om man bara kommer på vad det är som är just "det" så kan vem som helst bli ledare! Intressant! Vad är det som gör att vissa har "det? Jag fick frågan om vad jag gör för att leda och "äga" ett rum eller ex. gymnastikhallen. Genast började jag fundera.....

Att vara fröken/lärare är ju att leda, också undervisa, men i huvudsak leda, leda mot kunskapsinhämtning, leda mot sunda värderingar som leder till personlig utveckling....
Men vad gör jag? Hur gör jag? Leder jag kidsen? Hur gör mina kollegor? Vad är det som gör att jag ser just dom som mina förebilder? Vad har jag för förebilder?

Faktum är att de allra flesta förebilder finns inom den "gröna" världen.... Där kan jag sätta fingret rätt bra på vad det är som gör att jag ser dom som förebilder, det är:
1. Tydlighet
2. Kunskap
3. Förmåga att kombinera detta i en bra mix.
Men i viss mån pratar vi ju lärande under plikt, skulle deras ledarstil och undervisande fungera i skolan? Nja.... jo, ja, lite annorlunda men klart att det skulle funka! För mig är det solklart, en ledare som svamlar, är dåligt påläst får mig att tappa intresset fortare än kvickt.... Förläsare som läser innantill, bläääää! Eller folk som har en pdf, scrollar neråt och läser valda lösryckta delar ur dokumentet.... har stött på båda typerna!

Men i den civila världen då? Klart att tydlighet och kunskap är viktigt där också, men också förmågan att entusiasmera och inspirera! För hur intressant jag än tycker att det är att knyta skridskor så måste jag kunna få mina små adepter att dela min entusiasm över att lära sig knyta skridskor eller vad vi än må syssla med. Klart att ledare i grönt brinner för deras specialämne, men är det undervisning under plikt så är det... Det finns ju inget annat val än att lyssna... I skolan är det så himla viktigt att entusiasmera! I det gröna tror jag att entusiasmen stavas "kulor och krut" ;) Om man inte är en reflekterande kunskapstörstande lärare förståss, som utvärderar och kritiskt granskar de ledare som leder oss!

Jag fick också frågan om vad som är utvecklande för mig som ledare, är jag ledare? hur utvecklas jag? Jag fick frågan just av Ledaren, hur utvecklas du? Jag svarade typ att just sånna som du utvecklar mig, du gör saker som jag tar till mig, jag lägger till det i mitt sätt att leda, förändrar mitt sätt att leda och då har jag utvecklats! Plättlätt! Eller?? Givetvis fick jag en motfråga: Men hur vet du hur DU är som ledare? Nja....jo...jag har väl på ett ungefär en bild av hur jag fungerar.... typ... Ledaren med stort L sa, ja, nu är ju inte alla lika reflekterande som du, men om alla vore det så skulle det vara bra :)

Jag utvecklas genom att reflektera över mitt ledarskap, en egen analys och utvärderande av mina lektioner, jag möter ledare som i mina ögon är bra, jag plockar "russinen ur kakan" och förändrar mitt sätt att leda och hoppas att det leder framåt! Jag har ju bara jobbat i drygt 1 år som utbildad lärare och jag är fortfarande mest fokuserad på just ledarskap, kunskapsinhämtning är såklart en mycket viktig del av läraryrket, men minst lika viktigt är att vara en tydlig ledare i klassrummet, gymnastikhallen eller fritids!

Jag möter ju inte bara bra ledare, jag möter ledare som jag tänker "å herregud, hoppas för mitt liv att jag aldrig blir sån".... har också inträffat i "gröna världen"... Så det är ömsom vin ömsom vatten :)

Tänk om alla fick chans att diskutera just ledarskap, att vrida och vända på begrepp och framförallt låta sig ledas av andra och faktiskt reflektera över vad som sker i en ledares närvaro, vilka leder, på vilket sätt och varför? Jag försöker fundera över mig själv, att göra nån sorts utvärdering av mig själv, utvärdera, reflektera och utveckla!

Bland mina kollegor har jag solklara förebilder som står för det jag inte har... ett tydligt lugn som funkar utmärkt, jag är lite mer sprallig och funkar inte alltid sådär jättebra i grupper som lätt "går igång".... Jag vill gärna sprida skratt omkring mig, ses inte alltid med så blida ögon i den "gröna världen" där ska det vara strikt och mottot "en tyst grupp är en bra grupp".... jag är inte av samma motto, en "lågmäld välfungerande grupp är en bra grupp"... nåja, nu drog jag det till sin spets, men ni fattar va??

Men för att sammanfatta mitt svammel så kan jag väl säga att tydlighet, kunskap och entusiasmeringsförmåga är saker som får mig att lägga en person i "god-ledare-facket" :)

I entusiasmeringsförmåga lägger jag också begrepp som att "se och bekräfta" de som blir ledda, självklart mår jag bra om jag får creed för det jag gör! Eller? Hur många ledare minns du som goda ledare om du utan anledning blivit tvärsågad? Visst att man kan bli tvärsågad men då lär man ju också få verktyg att bygga upp med igen! Jag har blivit sågad, och uppbyggd!

Notera nu att jag inte någonstans skriver att jag är en bra ledare, jag utnämner inte mig själv till nån ledare av guds nåde, men det faktum är att mina lektioner funkar, inte alltid klockrent, men kidsen gillar mina lektioner och jag skrattar tillsammans med kidsen varje dag, för mig är det ett tecken på att de trivs!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om ledarskap och ledare, goda ledare och dess fördelar, dåliga ledare och dess egenskaper.... men jag tror det räcker!

Men fundera över vilka ledare du mött, fundera över varför du minns dom och inte minst, säg det till dom!

Tjing!

torsdag 10 januari 2013

Redigerad film!

Japp, jag har nu lyckats redigera filmen på rutan! Den ska nog ses med glimten i ögat, men jag är mest stolt över att jag faktiskt lyckades få den som jag ville, med stillbilder, rullande text o hela baletten :)
 
 
Tjing!
 

onsdag 9 januari 2013

Inspirerande dag!

Ja, i lördags var det inspiration på hög nivå!
 
Jag har fått vara med gott gäng från Malung och träna i körhallen, ett härligt gäng med högt i tak och sund inställning till hundträning. Förra gången var jag lite feg och vågade inte riktigt bli kommenderad och kritiserad, men denhär gången vågade jag! Å rackarns vad bra det var!!!
 
Jag skulle träna transporter mellan moment å så skulle jag köra kommendering i fritt följ + rutan också det med kommendering.
 
Först ut rutan, typ femte gången vi kör hela och definitivt första med kommendering :)  
 
 
Han har ju fin fart till konen, sen behöver vi träna på att stå stilla..... Sen har jag haft som lite hjälp att jag tydligt tittar på rutan, förhoppningsvis fattar han då åt vilket håll, tycker det är så snyggt att köra utan handtecken. Att dessutom ha handtecken som ett extra dk att ta till på tävling. Men vi har ju en bit kvar, han tittar ju åt rätt håll, men springer sen åt andra hållet? Men hallåååååååå???
 
Sen vill jag inte lägga han i rutan om han inte ligger "rätt" med förhoppning om att han kanske så småningom ska lära sig att "aha, matte säger inte åt mig att ligga, alltså står jag på fel ställe"...typ! Rätt eller fel!? Så det är därför jag inte lägger han på en gång utan väntar på att han ska hamna centrerat i rutan.... Sen måste vi köra mer stadga i stå-kommandot, i ALLA situationer! Positivt är ju att han faktiskt inte kommer tillbaka till mig utan håller sig på lite distans, för om han kommer tillbaka till mig så är det ju noll i betyg om jag kommer ihåg rätt..... Det blir ju världens missförstånd vid inkallningen :( Jag ser också på filmen att jag ser jättearg ut när jag går de första stegen mot honom, något jag inte själv är medveten om. Måste tänka på att det faktiskt är en liten lyhörd Spajk jag har att göra med!
 
Men han har en härlig attityd, tycker iaf jag!!
 
Vår akilles-häl då, fria följet.....
Herregud!? Hur kan det vara så jäkla svårt?? Att sitta snyggt rakt och fint vid sidan, att gå rakt och snyggt bredvid mig och sätta sig när jag stannar??? Va?? Jag ser inte problemet?? Skämt åsido... Fria följet har varit och kommer alltid att vara vårt sämsta moment :( Det tråkiga är ju att det oftast är först av alla moment och lägger liksom "ribban" för resten.... Det sätter sig som en mental liten tagg i min hjärna!
 
Våra halter har ju minst sagt vissa förbättringsmöjligheter.... Men han tränger inte, han störs inte nämnvärt att TL, han går varken upp eller ner i aktivitet, så det är positivt! Han håller också koncentrationen i de 2 minuter vi körde.
Bara att se över våra halter så är saken biff sen :)
 
 Dagen präglades av ett ömsesidigt givande och tagande, det var högt i tak och vi tittade på varandra och kom med tips och goda råd. Jag saknar verkligen en sån grupp!
 
Lördagen gav mig verkligen en kick i rätt riktning och jag är så inspirerad att ta nya tag inför våren! Frågan är bara bruks eller lydnad? Eller både ock?
 
Om det är någon gång jag vill ha kommentarer så är det nu!
Så titta på filmerna, å SKRIV dina åsikter i kommentarsfältet!
 
Tjingeling!