onsdag 28 november 2012

Bara massa text!

Japp, här kommer bara massa text, håll tillgodo!

Först tack för alla kommentarer frisyrtips, i morgon gäller det :) Får väl se hur mycket jag vågar....

Här händer det inte så mycket, jag tränar och tränar Spajk o Dizni, pysslar hemma och tycker allmänt att tiden rusar iväg....

Träning av hund, jodå, vi tränar på, dock på sparlåga! Jag ogillar att träna ute nu när det är tråkväder, ska jag träna hund ska det vara kul! Så vi tränar nästan bara på söndagar i vår fina körhall, problemet är att det är så jäkla skitigt! Det är nått konstigt damm, typ lera :( Så det är gummistövlar och byxor som bara används där och ingen annanstans! Men det är en härlig hall, varmt och skönt och stort! Så vi åker gladeligen dit varje söndag, det tar ett par timmar att socialiera och träna :)

I lördags var jag medbjuden på träning med ett gäng från MalungSälen BK, jättekul, stort tack att jag fick komma Malin! Malin har skrivit ett inlägg om dagen, läs här. Jag var rätt opepp när jag kom, men väl på plats så flödade inspirationen! Jag taggade till och fick många tips och glada skratt under dagen, en riktig kick!

Jag o Spajk fick mest tips på apportering, jag ser att trenden börjar vända, så vi håller tummarna. Sen är det alltid kul att träffa folk som har kommit upp till elit, höra hur dom tränat och hur dom tänker ang. momentinlärning.

När vi kom från körhallen hade jag lite energi över, så jag tänkte springa en sväng, gissa vem som dök upp och ville hänga på? Jo, lilla herr studs :) Efter några timmars lydnadsträning var vi alltså ut och sprang, han är lite charmig!

Jag hade ju planer att starta elit i december, men jag har verkligen inte haft inspiration att träna nya moment :( Så vi väntar till våren!

Vi kör en del fysträning, jag har beställt en måttsydd sele från Björkis till Spajk, så nu kan han dra rejält! Tänkte försöka åka lite skidor med han i vinter :) Fullt ös medvetslös... Men kul! Jag har också låtit han dra kedjor, har köpt meterlånga bitar av kedja som väger 1 kg styck, Dizni brukar dra tre och Spajk två, Dizni travar fint medans Spajk han springer i full galopp?! Så sist fick han dra tre, å det blev ju ingen märkbar skillnad direkt... jag släppte han lös nere på campingen o han for runt i galopp med 3 kg kedja efter sig!? Knäppo-hund.... :)

Fröken Dizni får ju sin beskärda del också såklart, fast mest på skoj-nivå, hon är med mig ut och springer och har, även hon, gått ner i vikt så hon är smal och fin. Pigg som aldrig förr! Hennes hälta är lite varierande, ena dagen syns det inte alls och nästa är det mer, men det blir inte värre av löpträning så vi kör på hon och jag.

Igår var jag med om nått spännande :) Jag har ju till och från haft ont i en skuldra, innan Nicklas åkte till Palestina hade jag riktigt ont så jag var till en naprapat som tryckte och böjde.... Det blev bättre för någon dag men så nu i veckan fick jag jätteont igen, jag hittade inget bra vilo-läge och fick svårt att sova :( Jag ringde vanliga sjukvården och blev hänvisad till sjukgymnasten, jag hade tur och fick en återbudstid igår! Träffade en jättegullig tjej som tydligt såg en förändring i rörelserna på skuldrorna, hon kunde inte säga vad men att det fanns något som inte stod rätt till....

Hon rådfrågade en kollega som kom och kikade, han frågade om han fick sticka lite nålar :) Såklart han fick! Han sa att om allt är som det ska så ska det kännas som att sticka i en ost, men i min skuldra så var det ingen ost :( Eller mjuk fin ost några cm, men sen tog det stopp.... Han förklarade att nålsticken skulle stimulera muskeln att öka blodgenomströmningen, jag skulle få ont på kvällen men att det sen skulle släppa. Jag frågade hur djupt mer han stack, han svarade lite kryptiskt att han stack "ner till muskeln", varpå jag såklart frågade "å hur långt ner sitter den då?" ja, typ hela nålen, så han stack alltså ca 5 cm ner, rakt ner på muskeln, häftigt :) Jag är ju som bekant fånigt förtjust i nålar, å skulle mer än gärna tänka mig akupunktur! Han sa att det är långt ifrån alla patienter som är så avslappnade och lättbehandlade ;)

När han var klar frågade jag vad muskeln hette och om jag fick se bild, vilket jag såklart fick, den ena muskeln är http://sv.wikipedia.org/wiki/Musculus_rhomboideus_major och den andra är
http://sv.wikipedia.org/wiki/Musculus_rhomboideus_minor
Rhomboideus är ju en samling muskler som fäster på skulderbladet,
http://sv.wikipedia.org/wiki/Margo_medialis_scapulae

Så det är alltså ett irriterat muskelfäst som gör att jag har så ont :( Dumma muskelfäste!

Jag har fått en tid för återbesök den 10 dec. så får vi se hur det går fram tills dess.

Det märkliga är att inget smärtstillande hjälper?! Så det är bara att bita ihop och försöka tänka på annat. Jag ska kämpa på med mina övningar och jag fick tips om hur jag ska sitta och stå för att avlasta. Jag ska inte översträcka mina knän när jag står vilket jag alltid gör.... och jag ska försöka att sitta så jag inte svankar utan sitta rakt, men inte överdrivet rakt, typ! Lätt som en plätt, eller???
Hon sa att det var tur att jag inte hade ett stillasittande arbete utan fick röra på mig! Å det kan jag ju hålla med om, det är nog inte många minuter per dag jag sitter stilla... Jag fick iaf hör att jag inte upplevdes som stressad, för det kan tydligen vara stressrelaterat, jag känner mig inte stressad så det är väl skönt att deras bild överensstämmer med min!

Det som händer när jag har ont är att jag får vansinnigt dåligt humör, ni som känner mig vet att jag i normala fall har lite häftigt humör, å nu är det om möjligt ännu värre :( Så idag var jag uppe på fritids och öppnade men sen åkte jag hem igen, för allas bästa! Jag hoppas kunna gå iväg i morgon, för det är tramsigt att vara hemma när man inte är sjuk på riktigt utan bara har ont i en muskel! sådeså!

Ikväll är det budgetmöte på klubben, ska lägga en budget för tjänstehundsektorn så vi får lite kul att se fram emot under 2013 :)

I morgon lovar jag då en uppdatering om frisyren :)

Tjingeling!

onsdag 21 november 2012

lite kvällsfunderingar....

Tack för frisyrtips!!!

Jag hade ju faktiskt missat att Sharon Stone liksom hamnade med på bild, fast det är en snygg frisyr!

Det är bara kära mamma som röstar för att jag ska behålla längden... Jag har INTE bestämt mig hur jag ska göra, det är några dagar kvar :)

Men jag lovar att det blir ny färg och iaf klippning! Jag hade lite rådfrågning av mina underbara kids på jobbet, det var lika många åsikter som barn! Men när jag visade mina förslag var det tyvärr inte något som föll dom i smaken... Men alla var överens om, på barns underbara vis, att jag faktiskt har rätt tråkig färg på håret :) Sen tyckte majoriteten att jag skulle ha rött hår!? "För det matchar liksom Dig"??? Jaha, sa jag, hur tänker ni då? Jo, för du liksom ÄR så mycket rött hår???

Nåja, vi är inte där än! Ska bli kul att höra deras reaktion, för det är ju av barn och fyllon man får höra sanningen... Mitt jobb är heeelt underbart, jag får höra sanningar varje dag :)

En del har undrat, men du måste ha världens roligaste kids på jobbet, nja, dom är väl nån sorts median av barn, men att ha öronen öppna för de "guldkorn" som kommer då och då, det är en del av jobbet tycker jag! Att ta vara på varje dag!

När det gäller mitt "ego-inlägg" om min viktminskning så är det tre tappra själar som kommenterat, tack Camilla, Karin och "anonym"! Har ingen aning om vem anonym är, men tack! Vikt och tjejer är ju inte alltid interoperabilitiva, ett känsligt ämne att diskutera, helt klart! Men jag erkänner att jag är rätt stolt!

I måndags slog jag dessutom nytt rekord i löpning, jag orkade nästan 6 km, ingen bra tid, men jag orkade iaf hålla igång i 45 minuter! Nytt rekord! Nu ska jag bara våga börja variera och springa längre långsamt och springa kort fort :) Typ....

Ja, nu sitter jag här med mina nymålade naglar, tänka sig :) Grafit-grått :) Snart dax att rasta vovv, Nicklas är i Palestina, inte världens lugnaste ställe just nu, men han verkar ha det bra! På söndag kommer han hem, längtar efter att ha han hemma igen, inte långt bort i nått "nära-krig-land!

Känns som jag nu precis författat ett såntdär blogginlägg som folk skriver som inte har nått att skriva om!? Men nån gång ska jag väl skriva ett sånt också!

På återseende!

måndag 19 november 2012

Frisyrfunderingar!

 
Nästa torsdag har jag klipp-och färgtid hos bästa frisören Marie! Jag är väldigt kräsen när det gäller frisörer, helst hade jag gått kvar hos Annette hemma i Södra Vi, men det går ju inte.... Under åren i Hallsta hittade jag ingen alls som jag gillade och när vi flyttade hit gick jag till några olika innan jag till slut hittade Madde! Madde var då frisör-elev och jag var en av de första hon klippte, häftigt :) Hon klippte mig några år, längden varierade och men färgen på slingorna var aldrig annat än ljusa!
 
Sen flyttade Madde till Mora, jag följde såklart med! För 3 mil är ju ingenting att åka för en bra frisör. Men sen en gång när jag var där berättade hon att hon skulle flytta till Gävle :( Då hade hon klippt mig i säkert 5 år!
 
Så då började letandet efter en ny frisör, jag frågade en av växelhäxorna här på Stiftsgården som var så himla snygg i håret var hon klippte sig, hos Marie Stöa på Salong Eva svarade hon, snabbt som attans bokade jag tid! Å där är jag kvar :)
 
Under de år vi bott här har jag haft riktigt kort till rätt långt :) Jag minns att jag trivdes rätt bra i kort hår.... Det var första sommaren här, då var det riktigt pojk-kort!
 
Jag har ju succesivt kapat dm för dm på håret efter bröllopet...kortare och kortare har det blivit! Senaste förändringen är väl att jag klippte lugg, fast den är på utväxt igen så vi får väl se hur det blir!?
 
Jag är ju inte så "fixig" av mig, vill mest att det ska vara praktiskt! Tvätta, låta lufttorka och sen ska det vara bra :) Men praktiskt är ju inte alltid så snyggt? Jag kommer aldrig vara något annat än blond, men nu har jag lite vinter-trött blond färg, så ljusare blir det alla gånger!  
 
Det bästa med Marie är att jag inte känner mig "utväxt" utan frisyren håller liksom ända tills nästa klippning, annars kan ju känslan ibland vara att frisyren liksom "rasar" när det blir lite längd, men så känner inte jag, jag ringer mest i panik när topparna trasslar, å då är det verkligen panik!!
 
Jag tänker att det nu snart är vinter och kallt, det innebär mössa....å alla vet ju hur snyggt det är med kort hår under mössa? Å hur ser frisyren ut efter nån timme i mössa??
 
Jag tänker också att det ska funka "i fält" antingen långt att sättas upp i tofs eller kort att bara liksom vara....
 
Att färga ett långt hår är omständigt....plus att färgen sitter kvar lääänge, ett kortare hår är lättare att vara impulsiv med, lite mer vågad liksom!
 
Jag har ju nu rätt sent i livet insett att bra hårprodukter kostar pengar, men ack så mycket lättare det är?! Min favvo just nu är saltvattenspray som får mitt "skandinaviskt tunna hår" att bli lite mer rejält, jag har också nån textur-spray som ger lite stadga!
 
 Ibland tänker jag "Äh, klipp av, det växer ju ut!!" Å ibland "ååååhh, spara ut så det blir långt igen"
 
Det känns iof som att NU är rätt tid att göra nått radikalt, så vem vet???
 
Jag har iaf letat fram lite olika förslag på sånt som jag ev. kan tänka mig om jag nu vågar.....
 
bilderna kommer från frilla.se
 
Bild 1
Toksnyggt om ni frågar mig! Både färg och form, men frågan är hur praktiskt det är??? Orkar jag fixa varje dag??
 
Bild 2 
Typ samma som 1, eller??? Fast jag vill inte ha det så "dallas-blont"
Hette hon Sue Ellen??
 
 Bild 3
 Är väl också egentligen samma?? Fast jag ska inte ha så mycket inslag av rött...
 
Bild 4
Hemsk färg, men uppklippt fast med lite längd fram?? Kanske vore något?

Bild 5
Den längsta av allihopa, å kanske den mest krävande??
 
Nu kära läsare får ni engagera er och lägga en röst, jag lovar att visa hur resultatet blev :)
 
Såklart kan man rösta på att jag behåller det som jag har nu!!
 
Tjingeling!
 
 


Lite blandade hundfunderingar....

I helgen var det lite hund på schemat, fast egentligen var det skjutning för hemvärnet...men perfekt läge att skott-träna! I lilla bruna hundens värld behöver man träna på att ta det lugnt när det smäller, INTE ladda igång och gå topp-spinn! Jag är ju van vid lugnet själv, d.v.s. Dizni som inte rör ett morrhår när det smäller, hon är lugn och behaglig mest hela tiden. Men lilla Spiken har ju en förmåga att reagera med aktivitet på saker som händer i hans omgivning :)

Så det var perfekt läge att bara vara, socilisera med folk, vilket passar Spiken utmärkt :) Han är så himla behaglig, han kollar läget lite, går runt och får en klapp eller två, sen är det liksom bra! Inte hysteriskt utan liksom "lagom"

Planen var att lägga lite spår och köra lite lydnad medans resten av gubbarna sköt. Vi var två tappra hundförare som dök upp! Vi enades om att jag skulle lägga ett långt spår och så skulle vi kolonn-spåra, d.v.s. gå spåret samtidigt och låta en hund i taget spåra medans den andra går på släp. Nyttigt för hundarna att lära sig vila när man går i kön och inte spåra.... svårt om man heter Spajk :)
Spåret hade 14 apporter och ca 100 meter mellan varje apport, så det var några meter att ta sig runt. Vad jag inte visste var att det skulle vara enduro-tävling just precis där vårt spår låg, men nu har vi testat det också :)

Sen lade jag ett till på skjutvallen till Spajk, med små kvistar som apporter, dels för att testa med små apporter med relativt lite vittring och dels testa rätt hyffsad vind, på skjutbanor blåser det alltid!

Båda spåren gick iaf bra, även om enduro-åkarna sabbat lite i vårt långa spår, 4,5 timme gammalt hann det bli och det hade rört sig massa publik i terrängen, så vi var mycket nöjda jag och Sandra när vi kom runt!

Vårt skjutbanespår råkade ligga precis på väg till herrarnas rastplats, så det var mycket spår över vårt spår, ett tyckte Spajk att han skulle följa...han vek av och spårade in i skogen typ 3 meter, men siddu, där tog ju liksom spåret slut?!?? Han prövade att slå nån ring runt, men sen kom han på bättre tankar och vände tillbaka och tog så fint upp mitt spår igen! Han markerade pinnarna så fint så :) kul!

På skotten reagerade han till en början med lite aktivitet, det ska ju tilläggas att här snackar vi inte enstaka skott med 9 mm startpistol.... här snackar 7,62 och typ 10 stycken som öppnar eld samtidigt!! För våra mänskliga öron är det krav på hörselkåpor inom 25 meter.... men våra kära hundar förväntas finna sig i det?! Lite märkligt är det och därför vill jag verkligen passa på att träna! Jag vill att han ska tänka "Skott=passivitet=belöning" vilket också funkade, sista gången det small kom han och lade sig bredvid mig! Gilla!

Sandra och jag hade en härlig dag, pratade en hel del och hade allmänt trevligt :) Jag hade en trött Spajk när jag kom hem, skööönt!

Dizni fick såklart också ett spår, hon spårar ju inte direkt med någon intensitet...men hon tog sig runt med alla apporter med sig hem, duktig tjej! Fast visste jag inte hur hon ser ut när hon spårar så vetisjutton om jag hängt på, hon ser mer ut att vara på promenad! Lullar lite hit och dit, nosar lite här och lite där.... men det är ju hennes sätt att spåra och inget jag tänker lägga energi på att ändra!

Ja, det var väl det om det!?

Tjing!



söndag 18 november 2012

Ett icke-hund-relaterat inlägg?!

Hör och häpna?! Här kommer ett inlägg som bara handlar om MIG!
 
Men innan ni börjar läsa så vill jag bara skicka med er mina tankar... Dethär är MIN blogg, jag skriver exakt VAD jag vill och bara det JAG vill! Det är mitt utrymme att skryta om Dizni, Spajk och allt det jag vill skryta om! Mitt utrymme att ventilera saker och jag har valt att ha den öppen för alla, har tänkt att det skadar väl ingen att läsa mina små funderingar?! Kommentarena är inte jättemånga men jag vet på ett ungefär vilka som är inne och läser.
 
Enda gången jag VET att mina inlägg skapat diskussion är när jag en gång jämförde en hemvärnsövning med träning på klubben, att jag som hundförare i hemvärnet fick massa beröm och uppskattning kontra på klubben där det ibland snackas bakom ryggen och men avundas varandras framgång och nästan "hoppas" att det inte ska gå bra för klubbkamrater.... Det är det enda inlägget jag VET skapat lite diskussion, annars är det väl rätt slätstrukna inlägg antar jag, kanske underhållande för nån och kanske inspirerande för nån, vad vet jag?!  
 
Nåväl, nu kommer ett ego-inlägg!
 
Jag förväntar mig inte massa hejja-rop och kommentarer, men se det som inspiration!
Nåväl, dethär inlägget handlar om något som tjejer brukar oroa sig för och det är vikt! Eller snarare ÖVER-vikt.... Eller som skämtsamma kaptener brukar säga "Inte överviktig, utan jätteviktig"
 
Jag med mina dryga 170 cm över havet har ju rätt att väga ett helt gäng kilo... Enligt bmitest.se
borde jag väga ungefär 75 kg för att inte räknas som överviktig. Ja, jag VET att det inte bara handlar om vikt utan om hur själva kroppen är konstruerad, men just i detta fall handlar det om siffror på ett papper, eller digitala siffror på en våg. I mitt fall visade vågen åt skogen för mycket, enligt bmitest.se visade det övervikt.... Ja, när jag ser bilder på mig själv så kan jag hålla med! Inte nog med att jag vägde mycket, jag hade grymt dålig fys också! Orkade ingenting och framförallt i hemvärnet kände jag mig som en belastning i gruppen då jag inte orkade hålla samma tempo.
 
Som nån gräns för mig själv har varit när jag börjat få leta kläder bland "big is beautyful" typ, när inte de "vanliga" storlekarna inte räckt...
 
När jag letade bilder på mig själv så hittade jag inga "fet-bilder"...dom är nogsamt raderade... Hittade några enstaka där jag iaf upplevde mig själv som rätt okej, men fortfarande inte normal-viktig! Men dom fick vara kvar i datorn just för att jag upplever mig som rätt okej på dom bilderna...
 
Här är utställning i Borlänge i maj, kolla överarmarna?? O så magen förståss.... iof någsamt kamoflerad i rutig skjorta.
 
Men HÄR snackar vi bild......Shit pomfritt!! Den är från kennelträffen i våras!?
 
Fler bilder, inte snyggt!
 
Från tävling i Ockelbo i september.... 
 
 
 
Ja, ni är med på tåget va??? Ni fattar vad jag menar? Övervikt.....
 
Jag har ju genom mitt fina arv fått en benstomme värdig en bodybuilder, inga tunna spinkiga ben här inte! Rejäl på alla håll och ledder.... Modell lagårdsdörr liksom :)
 
Jag kommer aldrig hur mycket jag än går ner i vikt beskrivas som "jamen du vet, hon den långa slanka" Snarare "du vet hon, den långa lite rejäla"
 
Ibland har jag av barn fått höra "fröken, har du en bebis i magen" jag har skrattat bort det, men nog fasen sitter det en liten tagg kvar i hjärtat!
 
Vi har ju i familjen From iaf gjort ett rejält försök att gå ner i vikt, det lyckades via viktväktarna och jag gick ner x antal kilo och hamnade nästan på gränsen till "normalvikt" enligt bmi. Men sen är frågan vad som hände??
 
Men i höstas fick jag nått ryck, helt utan att funderat särskilt mycket eller ens haft nått mål började jag ersätta mat med nutrilett. Jag tror det var nån vecka Nicklas var borta och vi inte åt gemensamt
 
Som jag ser det så finns två sätt att gå ner i vikt, eller det kanske bara finns dessa två sätt? Iaf, alternativ 1, ät som förut men träna som en liten galning, eller alternativ 2, motionera som du gör och ät vettigt! Jag kände direkt att alternativ 1 inte riktigt fungerade, jag har inte tid att lägga massa timmar på gymmet och vad händer om man går ner i vikt och sen slutar träna? Så då återstår alltså bara alternativ 2, att äta vettigt! Nu kanske inte nutrilett räknas som vettigt, men jag körde igång efter att noggrant ha läst på! Kilona började så sakta rasa, jag körde bara deras shake´s i några veckor, inte slaviskt utan när det passade, ibland "måste" man ju äta, typ på hemvärnsövning! På helgerna har jag ätit vanlig mat också, men ändå tänkt till på vad jag ätit.
 
Den största skillnaden jag märkt är att jag är inte lika hungrig, jag orkar inte äta lika mycket som förut, och det är väl bra? Att äta på jobbet är ju en förmån, där finns en salladsbuffe som är jättebra, bara att lassa på med grönt!  
 
Vågen visade så sakteliga mindre och mindre, jag började äta vanlig mat igen, vågen visade mindre och mindre även att jag åt normal mat, skönt!
 
För nån månad sedan frågade kollegan Linda om jag inte skulle hänga med till Koppjärk, det lokala gymmet på pump-it, ett skivstångspass till musik. Jag hängde på, orkade ingenting men tyckte det var kul! I samma veva började jag också att jogga, springa skulle jag inte kalla det, men iaf jogga! Målet var första att orka jogga 5 km utan att gå, det gör jag nu :) Inte fort men på drygt 30 minuter hinner jag 5 km, nästa mål är att orka 1 mil! Så långt har jag aldrig sprungit! Som mamma sa när jag var hemma på höstlovet "men du som aldrig gillat att springa långt" och det stämmer! Jag hatade allt vad långdistans hette när jag var liten, jag sysslade med friidrott, längdhopp och tresteg. Lite fotboll också, men det är ju inte samma monotona tillryggaläggande av kilometer.
 
När det gäller reaktioner från omgivningen är det vissa som sett det, några få som kommenterar och så några som inte ens sett det! Det gör mig inget alls, jag struntar i vilket, men känslan inombords när jag under höstlovet kunde köpa byxor i inte bara EN storlek mindre utan TVÅ!!! Ja, då är det rätt coolt :)
 
Det är inte så att jag direkt ber folk "ta kort på mig" snarare så att jag undviker det...men just med tanke på detta inlägg har jag dels bett Nicklas ta några kort och så har jag själv på värsta fjortis-maner tagit lite kort med mobilen....
 
Det roliga, men samtidigt lite tråkiga, är ju att kläderna i garderoben inte längre passar, ett angenämt problem javisst, men det är ju kläder jag gillar som numer inte riktigt passar!
 
Jag tänker inte ha någon gissningslek, men det är ca 10-11 kilo som försvunnit.... Jag kan också meddela att jag nu om man ska tro bmi ligger preciiiis på gränsen till normalvikt! Så när ni tittar på bilderna tänk på att jag är nääääästan överviktig :) 
 
Jag har valt att använda bmi som någon form av måttstock, för det är något alla kan relatera till, kika in på bmitest.se och testa er själva.   
 
Nicklas frågade häromdagen om jag hade kvar några mått från viktväktartiden och det hade jag! Det hade försvunnit åtskilliga cm....
 
Framförallt så syns det! Inte bara på kläder utan jag ser det bl.a. på att mina nyckelben är mer accentuerade och i ansiktet...kul!
 
Nya jeans, två storlekar mindre, en skjorta en storlek mindre än vanligt :)
 
 
Ja, å sen då..... träningsbilder.... Det här är normalt något jag INTE gör, d.v.s. expoalterar mig själv, men bara för att ni ska få en bild av att det försvunnit lite Carolin.... 
 
Å så en skojbild..... :) Jag sträcker ju ryggen lite, men bara för några månader sedan skulle jag aldrig ens tänka tanken på att ens be Nicklas ta kort på mig!
 
Nu är det ju så att jag inte gått omkring och sett mig själv som överviktig, jag har nog alltid haft ett rätt okomplicerat förhållande till min vikt. Jag har alltid varit glad över mina 174 cm, men min vikt har jag nog inte lagt så mycket vikt vid, vitsigt va?? Men iaf, det har nog varit mer att jag inte orkat så mycket, fasan inför varje hemvärnsövning om det ska stå "fys" på schemat, eller nån lång jobbig strids-skjutning med massa förflyttningar. Så en väldigt positiv bi-effekt av viktminskning har varit att jag numer törs gå och träna utan att vara klädd i modell "tält" och jag orkar springa!
 
Ofta när jag sett folk gått ner massor i vikt har jag tänkt "åååhhh, det skulle jag också vilja göra" men liksom inte tagit tag i det, men nu är jag ju själv där!?
 
Ja, visst har jag varit hungrig, visst har jag haft dagar då jag syndat och ätit massa dumt, visst har vågen ibland visat plus fast den borde visa minus...men det är ju ändå slutmålet som räknas! Jag har slaviskt varje morgon klivit på vågen och skrivit vad den visar, jag har sett varje minus som bra, men även dagar som inte visat plus utan som visat samma som föregående dag som "bra" dagar.
 
Nicklas frågade häromdagen om jag mår så fantastiskt mycket bättre som "alla" säger man gör när man går ner x antal kilo, men nja, jag vet inte jag??
 
Å alla olyckskorpar nu då, som kraxar om att "jaja, det går väl över, det är bara en tillfällig 35-årskris, hon är snart tillbaka igen, med några kilo som ränta" Ja, vi får väl se? Jag måste ju tro att detta är en bestående förändring, annars vore jag väl dummare än tåget??
 
Tänk, inte ett ord om hund? Fast jo, Dizni är med när jag springer Spajk är på tok för snabb, så honom får Nicklas springa med :)
 
Sen funkar det ju att gå till gymmet nu på vintern när det inte hundträning varje kväll i veckan, men å andra sidan så är det ju ljusare på våren/sommaren så då hinner jag ju springa antingen innan eller efter hundträningen :)
 
Nu väntar iaf lite hundträning! Körhallen here we come!  
 
 
 
 

Här händer det inte mycket....

Nä, här händer det då nästan ingenting?!

Har verkligen inte haft lust att skriva.....

Det har i sanningens namn inte varit så mycket träning heller, har liksom tappat inspirationen?! Har uppfyllt våra mål för året med RÅGE och har haft svårt att ladda om. Lyssnade på Stefan Holm igår som var gästprogramledare i Ring så spelar vi och han sa att det är just motivation som skiljer en elit-idrottare och en amatör åt. En elitsatsande har motivation att ladda om trots att man uppnått målet medans amatören är nöjd med det hon har.... Jag konstaterar att jag i Stefan Holm´s ögon alltså är en typisk amatör :) Å vet ni?? Det gör mig inte ett dugg! Man ska ju inte heller skryta, men fy tusan vad jag är nöjd och stolt över det jag o lilla Spajken presterat under året! Det kommer väl i vanlig ordning ett julbrev och en summering när det närmar sig nyår!

Men iaf så har vi vänstervarvat..... Årets trevligaste utställning!! Inte bara för att det var på hemmaplan, det var fler utställare som kom fram och tackade för trevligt bemötande, jättekul! Jag stod i insläppet och delade ut nummerlappar och kollade vaccinationer hela förmiddagen, att stå i insläppet är kul!

Iaf så var resultatet av dagen inte kanske det jag hoppats på, men det är så skönt att det iaf inte är JAG som underpresterat och sabbat för bästaste Spajken :) Att han ser ut som han gör är ju inte mitt fel???

Tack till snälla Emma som tog lite bilder!
Här står han ju lite karp i ryggen och lite "kort" i kroppen...
 
Dethär med uställning är ju i brukskretsar ett hett ämne! Det är ju liksom "fult" att syssla med utställning, men ska helst inte befatta sig med det utan det "räcker" med att hunden har en godkänd exteriör för att vara fin nog för avel. Men fasen heller! Utmaningen i avel måste väl ändå vara att kombinera en funktionell exteriör som överenstämmer med rasstandad med bra egenskaper för arbete? Eller?? Annars kan vi ju lika gärna strunta i allt vad rasstandard heter och bara köra blandraser rakt igenom?
 
Sen att det i vissa raser är så att öppenklassen är den största klassen säger ju tyvärr en del om var bruksegenskaperna tagit vägen....i rottis så brukar det vara så att öppen-klassen är gigantisk medans bruksklassen normalt inte är så stor och framförallt så är det stoooor skillnad på hur hundarna ser ut. I öppenklass är det stora gigantiska hundar som inte orkar röra sig runt i ringen medans det i bruksklass är mindre smidigare hundar som orkar springa varv efter varv utan att tröttna, DET tycker jag vittnar om att man inom rottisavel har fokus på fel saker..... :( Ja, jag vågar säga det och jag står för det, jag har valt en uppfödare som lyckats kombinera både och! Framförallt har Anna socialt säkra och trevliga hundar! Jag hade äran att visa tre av dom i ringen, inge snack från hundarnas sida när jag som ny kom och bara tog kopplet! Inga dumheter mot varken folk eller hundar och ändå snygga och funktionsdugliga! Hejja Askelons och Anna!!! Anna sopade hem en hel hög med exc och ck och vann dessutom BIS-uppfödare och fick massor med beröm av domarna för fina och trevliga hundar! Jag håller helt med, för jag tror inte jag träffat en enda av hennes hundar som beter sig konstigt mot folk!! Jo en, men han är bara en liten fjant :)
 
Sen att just jag råkat fått den mest egensinniga hunden Anna någonsin fött upp är ju inte hennes fel ;) Fröken Dizni som ju inte tycker hon behöver NÅGON annan i hela världen förutom sig själv.... Hennes självständighet är fantastisk att se, men inte så kul när man ska dressera!
 
Nåväl, antalet kelpie i utställningen är typ...... jättefå!!! I Rättvik var vi tre?! Två i bruksklass och sen Camilla och Yoda i juniorklass! Om det är några kelpar med så går alla i bruksklass...coolt! Säger ju kanske en del om ägarna också, jag tror inte det finns nån som skaffar en kelpie bara för att åka runt och ställa ut? Det finns ju tyvärr en del rottisägare som ser utställning som sin enda aktivering....tragiskt!
 
Jag ser iaf utställning som ett enda långt stort allmänlydnadspass, det är ju trevligt med hundar som sköter sig och som man kan ha med sig hela dagen och som intebehöver sitta i bur. Bara att ta sig in på en utställning är ju lite meckigt, bur och stol och massa grejer, sen köa in för vaccinationskoll, sen vidare in på området, kunna ligga stilla medans man fixar med bur o grejer och sen kunna koppla av och inte gå på i 100 knyck!
 
Nåväl, när vi går in i ringen säger domaren "jaha, härhar vi en stor och en liten"..... Vår motståndare Stefan och Kippis är typ en storlek mindre generellt, Stefan är kortare än jag och Kippis är mindre än Spajk :) Men friskt vågat hälften vunnet, jag gav järnet och visade Spajk efter bästa förmåga, men när det var mät-dax sa Spajk "Hörröduru, det där tänker jag INTE finna mig i".... så det var en snäll domare som lät oss vara kvar och inte skickade ut oss! Han frågade hur hög han var och jag sa såklart 52, som han enligt korningsprotokollet är mätt till :)
 
Vi fick excellent :) Men sen var det stopp, vi blev placerade efter Stefan och Kippis som fick cert :) Grattis Stefan!! Stefan var med på vårt kennelläger, en hyvens kille med massa bra kunskap om hund! Jag gillar Stefan och då är det alltid lättare att stå som tvåa :)  
 
Kritiken löd såhär:
Stor hane, tilltalande helhet, maskulin, välformat huvud, fint uttryck, bra öron och ögon, bra hals, tillräckligt förbröst, välkroppad, goda vinklar, bra päls, ben och tassar. Rör sig väl. 

När vi blev placerade sa domaren: "Han är för stor och för tunn, så är det bara" En stund funderade jag på om han sa tunn ller tung?! Men han kan väl ändå inte kalla Spajk för TUNG???? Nog för att det står välkroppad, men om man jämför med vad som stått i kritikerna från föregående utställningar så är välkroppad i mina ögon en komplimang :)

Camilla och fina Yoda blev BIR och fick CK :) Grattis Camilla!

Det var massor med bekanta där, framgångarna haglade in och Spikens tjej Cleo tog cert :) Spajk är såååå stolt! Han var såååå mallig över sin snygging till tjej <3 p="p">Det är så roligt med Cleo och Spajk, dom har aldrig fått leka, vi har setts och tränat ihop, men jag tror att det från dag 1 har det funnits "det" mellan dom och dom fjäskar för varandra när dom ses :) Hur söta som helst!

Tack Emma för ännu en bild! Här står han och spanar på en boxervalp som gick förbi, Tack Helena för hjälpen :)
 
 
Var det nå mer jag skulle skriva om utställningen?? Tror inte det.... Jag återkommer väl i så fall :)
 
Ikväll blir det iaf lite träning i körhallen, vi ligger inte heeeeelt på latsidan!
 
På återseende!