Dizni´s sista övning innan pensionering!

Ja, här kommer ett inlägg jag gärna väntat några år med att skriva....

Men nu är det som det är, jag är sååååå nöjd med Dizni´s insatser som patrullhund. Hon har gjort sitt jobb med barvur och tillsammans har vi lärt oss massor!

 

Som sagt så har hon nu gjort sin sista stora förbandsövning, eventuellt blir det en mindre helgövning framöver, men annars så är det dax för en summering av hennes "karriär"

 

Det är ju faktiskt hon som är orsaken till att jag är aktiv i hemvärnet, för utan henne hade jag inte gått någon tjänstehundkurs i SBK, och utan den hade jag inte gjort någon TFU och utan någon TFU hade jag inte gjort någon GSU, och utan GSU hade det inte blivit något hemvärn! Så tack bästaste Dizni för det! Alla förkortningar står för SBK= Svenska Brukshundklubben, TFU=Totalförsvarsutbilning, och sist GSU= Grundläggande SoldatUtbildning.

 

Utan GSU´n hade jag inte heller träffat en av mina bästa vänner Anna, nu lyder både Dizni och jag under Anna då hon är vår plutonchef, men det är ändå Dizni vi har att tacka för det!

 

Tillsammans har upplevt massa skojsigheter, vi har sovit på massa konstiga ställen, vi har letat fi på de mest konstiga ställen, men rackarns så roligt vi haft!

 

Jag kände ju liksom på mig att detta var hennes sista övning, så jag hade kameran med och jag tog lite bilder, nu får jag ju inte avslöja för mycket detaljer med mina bilder, men håll tillgodo!

 

Ja, såhär ser hon ut när vi transporterar oss, munkorg på, hon ser ut som värsta kamphunden, men jag måste erkänna att det är en trygghet, skulle det hända en trafikolycka och vi skulle kastas runt i fordonet så vet jag iaf att hon inte kommer åt någon. Ibland åker vi också flera hundar bredvid varandra och då är det skönt att veta att ingen av dom kommer åt varandra, så trots att det ser hemskt ut så är det praktiskt.

 

Ja, vad säger man?

Dizni skulle göra vad som helst för lite mat....

jag band henne lite slarvigt i en liten liten björk.....till mångas stora nöje :)

 

Vissa stunder är det fullt krig, vissa stunder är det vila och mys......

 

Efter en dags övning är vi trötta....tre trötta hundar och tre trötta "huf'ar" Ja, nu vän av ordning så borde vi såklart inte rasta mitt på vägen, fullt synliga, men det var "fred" just när jag tog bilden ;)

 

Min pluton är ju Dalarnas bästa ;) Å då måste ju våra hundar också vara Dalarnas bästa, eller????

 Dizni till vänster, Gizmo i mitten och Cayla till höger.

Helt otroligt att dom går så bra ihop, Cayla i egenskap av äldsta dam blir lite sur och putt på "ungdomarna" som ibland stimmar lite ;) Men alla tre är så himla trygga och härliga, jag är så nöjd med gänget!

 

 Vi spanar!!!!

 

 

Finfina fröken D

 

Vi i plutonen har länge diskuterat att döpa våra fordon, ett heter redan Snövit, men dom andra har inga namn! Ett fick heta Pocahontas och så ett som då fick heta Disney!

Inte alla som fått ett fordon uppkallat efter sig ;)

 

 Ja, å så detta med Dizni´s matfixering.....

Stackars JImmy trodde det var lugnt att sitta i fordonet och äta frukost......

han fick vackert dela med fröken D!  

Man halllåååååååå säger Dizni, ska du ha ALL frukost själv????  

 Nåja, hon fick sin beskärda del av frukosten!

 

Dizni o jag spanar......!

 

Så söt!!!!!

 

Ja, sova kan hon göra, överallt!

 

 En trött fröken......

 

Det var sorgligt sista morgonen, då rann det lite tårar när jag faktiskt insåg att det var hennes sista frukost i fält, hon har lärt mig så mycket! Vi har upplevt så mycket tillsammans och jag blir varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla våra uppdrag. Hon blir så väl omhändertagen av alla i plutonen, hon njuter av all uppmärksamhet hon får, alltid är det någon som har en klapp och lite gos att skänka till henne. När vi packar "grönt" här hemma håller hon sig framme så hon inte missar något, när vi kommer till inmönstring går svansen i ett och hela hon utstrålar liksom glädje, så härligt att se!

 

Hennes tillgänglighet är en av hennes största styrkor, aldrig att jag känt mig osäker på henne, vem som helst kan hämta henne och vem som helst kan lyfta i och ur fordon, så hon är verkligen en ultimat hund inom försvarsmakten.   

 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt vi gjort tillsammans, men jag konstaterar bara att hon är nyckeln som låst upp många lås, jag har henne att tacka för många vänner, många skratt och en hel massa kunskap och erfarenhet, tack bästaste Dizni!

 

Vad händer nu då tänker ni? Jo, hon blir en härligt aktiv pensionär, tränas för att det är roligt och målet är att hålla henne hel och frisk så länge det bara går! Kanske hon nu äntligen kan få göra det hon helst av allt vill, nämligen spåra vilt och testa viltspår??? Vem vet?!

 

Tjingeling!