söndag 30 september 2012

Jaja, så kan det gå!


Innan jag börjar det egentliga inlägget så kommer här en länk till det inlägg jag skrev i våras om hur man kommenterar i bloggen, håll tillgodo!

http://arrdiz.blogspot.se/2012/03/att-kommentera-i-denna-nya-blogg.html
Läs och testa :)


Då var debuten i lkl 3 gjord!
 
Jajemän, fick ett infall och ringde Falu BK och hörde om jag kunde efteranmäla, och det kunde jag!
 
Vi var hela två ekipage, lagom många, det andra var en tjej från Falun som jag träffat då och då, så det kändes tryggt och bra som debut.
 
Börjar med sittande, Spajk skötte sig så fint! Tyvärr gick Greia upp, men Anneli stoppade henne på vägen och satte henne igen, skönt att kunna "korrigera" på tävling! Iaf så satt både Spajk o Greia så fint sina två minuter! En bra start :) En fin 10:a i betyg!
 
På platsliggningen var jag tvungen att ta ett dk på läggandet.... Det är så tacksamt på Falu BK, det finns små titthål så man kan tjuvkika på hundarna under platsen, Spajk låg fint tills det var ca 3 sekunder kvar.....då började han nosa omkring sig?! Så betyget blev bara 8,5.....skit också!
 
Under sittande och platsen hade inte Spajk sett rutan, men när det var dax för oss att gå in för själva programmet....ja DÅ såg han minsann rutan och låste på den :( J*vla skit!!!
 
 Iaf så gick fria följet helt okej, det var plaskblött på planen, det stänkte när man gick, så han satte sig inte i några halter, och släppte vid helt om plus att han pendlade i pos. så det blev bara 5,5 i betyg....
 
Jag kan ju tillägga att domaren ska iväg och döma nordiska mästerskapen i lydnad, så han är tuff i sin bedömning!
 
Sättandet gick sååååå fint!! Iaf fram till återgången...där fick vi samma "fenomen" som vi ibland haft på tävling, att han tycker det är lite läskigt, han viker öronen lite bakåt och går helt sonika iväg, jag ryter i ett SITT och då sätter han sig, men då hade han flyttat sig ca en meter mot rutan?! Men det var en bra transport fram och ett bra sättande, så vi hade kanske haft typ 8,5/9 OM han nu suttit stilla! Men nu blev det såklart 0 i betyg.
 
Inkallningen hade jag till min fasa konstaterat att det är röst ELLER handtecken?! Hade varit skönt att kunna förstärka med ett handtecken, men icke!
 
Lämnar och han sitter fint, jag kallar in och han kommer i bra fart, jag tar i rejält och ropar "stå" och han tvärnitar?! Så himla snyggt!!! Sen kallar jag in igen och han har samma fina fart in, gullehunden! Det blev en 9:a i betyg med kommentarerna: Bra tempo, Bra ställande, önskar bättre tempo vid ingång. Inte  dagens höjdpunkt!
 
Sen är då dax för rutan....gissa om Spajk redan sett den??? Ställer upp och han tokspringer iväg på mitt kommando, går "som vanligt" till vänster hörn och kollar, när jag kommenderar ligg går han in i mitten och lägger sig?! Jag börjar gå mot rutan och då helt plötsligt ställer han sig upp och går runt i rutan??? Jag säger ligg igen och då sätter han sig :( Domaren såg inte att han faktiskt satt inne i rutan, så vi fick ännu en nolla.... Men han har så fin fart ut till rutan, och han har aldrig gått upp?!?? Menmen, allt kan hända på tävling!  
 
Sen var det hopp-apport, han har brukat tjuva och springa bredvid på vägen tillbaka, men idag ingen tendens till det! Fint ut, tvekar vid apporten och blir stående med apportern i munnen, jag kommenderar hopp och då kommer han fint hoppande tillbaka... Betyg 6 med kommentaren, Dåligt upptagande, blir stående. DK. Bättre ingång önskas.
 
Nästan samma sak vid metallen, fint ut, men blir stående och tvekar "Ska jag verkligen ta denhär???" Betyg 7 med kommentaren "Dåligt upptag, dåligt avslut, i övrigt bra"
 
Sen var det ju problembarnet vittringen :( Han springer ut sååå fint, letar och tar upp en pinne som han kommer med, eller iaf en bit, sen kommer han på "just ja, jag har ju inte kollat resten" så då vänder han tillbaka och börjar typ smaka på ALLA pinnar?! Jävla skit! Sen fick jag höra att han tagit rätt från början, så hade jag bara ropat på honom där så hade vi haft betyg!
 
Men det känns iaf skönt att han tog rätt, vi måste ta oss en rejäl funderare på hur vi ska jobba med vittringen.....jag har en teori om varför det blir knasigt!
 
Fjärren har han varit lite tveksam på, men idag gör han alla skiften! Tyvärr flyttar han sig en längd framåt, så det blir bara en 7:a i betyg :(
 
"Trevligt ekipage som ibland tappar koncentration i moment. Utför fint när han håller ihop"
Inte illa av en domare i nordiska ;)
 
För att summera så gjorde han allt, och hade det varit en vanlig dag hade vi alltså haft betyg på allt, det hade ändå inte räckt till ett förstapris, just nu är vårt stora problem apporteringarna, men det hänger ihop tror jag, jag har bråkat lite med vittringen och då är det klart att det blir knas i lilla kelpie-hjärnan när han helt plötsligt får gripa snabbt och komma!
 
Jag får inte glömma att han "bara" är 2,5 år.... Vi har många år framför oss och jag vet ju av tidigare erfarenhet att vi behöver tävlingsrutin, han verkar inte "gå ner" sig på tävling så vi kör några fler tävlingar till.
 
Det jag tar med mig är såklart inkallningen och sittande i grupp, sen vet jag ju att han kan göra allt, så vi laddar om och kör på lördag igen!
 
Tjing!
 
 
 

lördag 29 september 2012

Kaffekopparnas förlovade land....

Hejhopp!
 
Jag är ju en kaffedrickare av rang, inte massa kaffedrinkar eller så, utan rent svart kaffe! På sin höjd en espresso, men annars inte massa blandningar! Kanske möjligtvis att jag kan dricka en "Kaffe Karlsson" som serveras på Big Street här i Rättvik, det är kaffe som blandas med Cointreau, Baileys och grädde. Gott som synden! Men jag skulle inte säga att det är kaffe, utan mer nått gott att smutta på vid brasan, typ!
 
Men iaf, för att få i sig kaffet måste man ju ha något att dricka ur! Jag har inte reflekterat över vikten av att dricka ur "rätt" kopp förrän jag var hemma hos bästaste plutonchefen och tillika goda vännen Anna och fikade, hon frågade mig vad jag ville ha för mugg att dricka ur?! Jag blev lite ställd och frågade hur hon menade.... "Jamen, vill du ha en mugg eller en kopp, tjockt eller tunt gods i muggen"
 
Jag blev lite ställd men insåg att jag ville ha tunna muggar!
 
Mina funderingar fick mer liv när jag hittade detta blogginlägg från Anna Hilding, en duktig hunddressör och dessutom kaffedrickare av rang!
 
Efter den dagen har jag reflekterat över vad jag dricker kaffe i, och inser att det har varierat genom åren! Från att valt tjocka muggar och glas till att numer föredra tunt gods....
 
Här kommer iaf en liten tur genom Villa Fromhems kaffekoppssortiment, håll tillgodo!
 
Här är det senaste tillskottet! En stooor mugg, i tunt gods från Rörstand, den heter kurbits om jag minns rätt, den är inköpt idag och har redan seglat upp som favorit!! Jag gillar örat´s form, den var underbar att dricka ur! Så rejäl i storlek att jag fick i allt kaffe jag kokat, och då kokade jag fyra koppar..... 

 
Den blå tiger-muggen fick jag i present av systeryster, jag gillar både färgen och motivet, men det är mer en te-mugg än kaffe, och jag tror det har att göra med formen på muggen, jag gillar muggar som är lite vida upptill! Men den tjänstgör förtjänstfullt som te-mugg! 

 
Jaha, då var det kaffeglasen då...inte någon direkt favvo, men dom funkar! Nicklas gillar dom :) Dessutom en jättetråkig blixt-bild, men håll tillgodo! 

 
Här är villa Fromhem´s minsta mugg, vi använder dom som glöggmuggar på vintern, dom kommer från IKEA och när dom kom för typ 10 år sen hette dom Rättvik och vi köpte dom innan vi flyttade hit, är det månne ett tecken??? Iaf är dom tjocka i godset, men ändå mysiga att dricka ur! Vi dricker som sagt glögg ur dom, uppskattningsvis rymmer dom 1,5 dl, lagom stora för glögg, för små för kaffe! 
 
 En inflyttningspresent av mamma och pappa, tunna och goda att dricka ur, används dock inte jätteofta?! Jag tror det är för att mönstret liksom är lite kärvt och fastnar nästan lite på läppen när man dricker!?


Här kommer den solklara muggen på silverplats!! Helt ljuvlig att dricka ur, tunn och med en bra vidd! Vi fick dom i bröllopspresent av Stiftsgården, dom är gjorda av en lokal keramiker så det känns gott att dricka ur dom! Visst är dom fina???



Mer tiger-muggar..... Fast det roliga är att vi har fyra stycken, en med tiger, en med Nalle Puh, en med Ior och en med Nasse, lite kul! Dethär är en favorit också, inte jättetunn men en bra form. Jag fick den första av systeryster tror jag, sen köpte vi själva resterande tre för att få hela Nalle Puh-familjen.

De gröna härliga muggarna i rejält stengods från Höganäs, vi har både kaffekoppar och temuggar, härligt "höstiga" att dricka ur! 


Å så sist men definitivt INTE minst,  min orangea fina kåsa som bor i uniformen, den är tjusigt ihopvikbar och ser då ut som en lerduva :) Den används bara när vi är ute på uniformerade uppdrag, det piggar liksom upp med lite färg i den gröna världen....matchar dessutom mig på nått bra sätt?!?
 
Det finns en praktisk termos-mugg också, i aluminium, praktisk när man åker bil, men inte så snygg och inte heller så god att dricka ur.
 
En uppsjö "vanliga" vik-kåsor i en uppsjö av färger...funkar bra i skogen såklart!
 
Sen har jag också en riktig servis med kaffekoppar och fat från Hackefors porslinsfabrik, tjusiga och goda att dricka ur...men den står undanstuvad i ett skåp, så den används tyvärr inte så ofta!
 
På jobbet har jag tre muggar....
Favoriten är från Clas Ohlson, fast jag har inte en rosa utan en ljusgrön! Jag blir liksom glad av att dricka ur den!

 
Sen en svart, typ kaffeglas fast i porslin, inte så kul att dricka ur, men den är rätt stor så denräcker lääääänge!
 
Sist men inte minst har jag ännu en tigermugg, dock ingen bild, men den är bra att dricka ur! Om jag kommer ihåg tar jag en bild på måndag!
 
Det är lite roligt på jobbet, för där finns en uppsjö av udda muggar, det är jätteroligt att se vad folk väljer för mugg, ännu roligare att fråga varför dom valde just den?!
 
På fritids har jag en favvo, en liten liten riktig gammal kaffekopp, med guldkant och ros-motiv, skulle jag någon morgon välja en annan mugg kommenterar ungarna att jag bytt mugg! Gulligt värre!
 
Ja, ett rätt onödligt inlägg, men jag var skriv-sugen och tänkte att jag måste ju skriva ett inlägg som egentligen är totalt meningslöst, men kanske jag iaf underhållit någon???
 
Tjing!

fredag 28 september 2012

Lästips!

Spajk´s uppfödare Maria har en blogg, och hon har skrivit värsta fina inlägget om Spajk!
 
 
Jag letade en tävlingshund......och jag fick en tävlingshund!
 
Känns helt underbart att få resultat för alla timmar på brukshundklubben, timmar inte bara med Spajk utan också med både Arrac och Dizni.
 
Det är så härligt att ha en hund som vill lära sig saker och som ser glädjen och nyttan av att vara med mig och att göra saker tillsammans! Det är inte så svårt att prestera när man har en hund som säger "jag vill, jag vill" eller "kom igen matte, vi gör något tillsammas"
 
Jag tror att Spajk hade presterat lika bra på träning/tävling i vilka händer som helst, så jag tror inte jag kan ta åt mig så mycket av äran, han bara är sån...
 
Ett synnerligen gott resultat av ett noggrant avelsarbete helt enkelt!
 
Jag har en belöning han vill ha, gör han rätt får han belöning, ingen behöver ju vara einstein för att räkna ut det!
 
Jag har ju gjort på samma sätt med Spajk som med Dizni, å det är ju milsvid skillnad på resultatfronten! Så därför vill jag absolut inte framhäva mig själv som nån hund-dressör av rang...med bra hundmaterial är det lätt att vara hund-dressör!
 
Men låt för all del ingen skugga falla över Dizni, hon är en helt underbar hund! Men nån tävlingshund är hon inte, jag kan inte erbjuda henne något som hon finner så åtråvärt att det är värt att anstränga sig för. Faktum är att sen Spajk kom farande in i livet uppskattar jag henne än mer, hennes stabilitet och lugn är helt fantastiskt! Att hon sedan är en fantastisk fm-hund gör ju inte saken sämre!  
 
Jag kan meddela att sex timmars eftersök gjorde liten Spajk trött...han sov gott på kvällen och jag tror t.o.m. att det fortfarande sitter i, idag på träningen var han faktiskt lugn och sansad?! Han tänkte INNAN han agerade, vilket inte tillhör vanligheterna!
 
Han har dessutom en rätt impulsiv matte, så vi får se hur detta slutar :) Spänande värre!
 
Tjingeling!

söndag 23 september 2012

TJH(FM) Meringas Isengrim

Ja, i helgen var det dax för certprov för lilla Spajken!
 
Nervös som fasen var jag, packade o grejade på fredagkvällen, kröp till sängs tidigt för att vakna pigg som en nötkärna. Vaknade gjorde jag när klockan ringde, petade i mig ett par ipren och styrde kosan mot Edsbyn! Samling 0930, skönt!
 
Började med att bygga bas, stålbur, noggrannt inslagen i presenning uppepå en lastpall, i buren liggunderlag i botten och sen två fällar ovanpå, klart! En förankringskrok i backen med tillhörande uppbindningslänk, sen var det bara för Spajk att flytta in.
 
Hela provet började med hantering, en främmande person ska hantera hunden, man tittar på Hantering, Tillgänglighet och Samarbete. På hanteringen fick han "inställsam, tar kontakt, slickar" på tillgängligheten fick han "tar kontakt själv spontant" och på samarbete blev omdömet "Startar snabbt och är lätt att bryta"
 
Ett resultat jag är mycket nöjd med och som jag tycker speglar Spajk på ett bra sätt!
 
Sen var det dax att stalla upp hundarna i basen, basvakten Pär tog hundarna och gick iväg till basen...Spajk följde glatt och villigt med till basen, kul att se.
 
Sen var det några timmars väntan för mig innan det var dax för patrullering, jag fick ut hunden av basvakten och åkte iväg, i ett tilltagande regn, det hade regnat sedan vi startade provet!
J*vla skitväder!
 
En stunds väntan vid bilen innan det var en kort promenad upp till starten av patrulleringen, jag var tooooknervös, inte bra!
 
Tack vare bra arrangörer och medföljare på stigen blev det ändå en avslappnad stämmning, lite småprat innan vi körde igång.
 
Vi startade igång, en jätterolig stig med blandad stig och råterräng. Efter några hundra meter gör han en halvbra markering precis i en vinkel, jag kör nån minut stillasittande innan vi går vidare, jag är lite noga vid varje större riktningsändring och terrängskifte att stanna till. Ute på en kraftledningsgata kommer en förändring i beteende, ingen tydlig markering, men jag "köper" det och stannar, då tar han ljudet åt höger men håller dåligt :( Jag sitter ändå kvar och han tar upp det igen men inte särskilt övertygande. Jag går vidare och efter 10-15 meter kommer ännu en markering på samma ljud, denna gång går han ut i kopplets längd och sätter sig fint! Ljudet=Check :)
 
Fortsätter i stadig vind från vänster, och rätt som det är gör han en vindmarkering åt höger???? Jo, jag skojjar inte?! Det sitter en snitzel just precis där så jag ser att det faktiskt just precis där är vind åt höger. En teori är att det blåst åt vänster, men att vinden vänt mot den höjd som var där och kom tillbaka på stigen och då från höger?!
 
Iaf, vi vänder ner in i skogen och tillbaka mot starten, några hundra meter från slutet kommer en klockren vindmarkering, han t.o.m går upp på en sten för att få vind! GulleSpajk!
 
Men trots att vi hade både ljud och vind är jag jättemissnöjd med hans patrullering, han var så himla markbunden, det var iof patrullering åt samma håll så vi som gick sist hade ju haft 5 hundar å kontrollanter gående på stigen innan oss. Men jag var rädd att han skulle missa ljud/vind när han var så bunden vid marken, och mycket riktigt fick vi kritik för att han tog ljudet sent och med dålig markering, jag köper det helt och fullt!
 
I protokollet stod det på ljudfiguranten "Tydlig markering" och på förföljande avljudet "Tydlig markering men släpper" på vindfiguranten stod det "Tydlig markering, lugn och sansad analys"
 
Vi stilade lite när vi kom hem, snygg bild!
 
Det bedöms också mitt jobb på stigen och där står det att jag låter hunden arbeta självständigt men att jag har otydliga tecken till hunden och till gruppen....
 
Nåja, vi blev godkända och vänder tillbaka till klubbstugan för att torka lite och ladda för kvällens batalj som är stillastående bevakning i mörker. Ett av våra orosmoment!
 
Spajk nosar fint av platsen där vi ska sitta, sen kör vi igång och han har en stadig fin vindmarkering hela tiden, han vill INTE släppa den vinden och jag började misströsta och tro att han ska vara så uppfylld av vinden att han ska missa ljudet, men rätt som det är far han ut i kopplet rakt fram :) Yes! Jag rapporterar ljudet och känner mig nöjd. Bedömningen blir "Tydlig markering, återkommande släpp, fullföljer" och "Koncentrerad, intresserad" På detta moment har jag enligt protokollet låtit hunden jobba självständigt och har både tydliga tecken till hunden och till gruppen?!
 
Efter en god natts sömn i klubbstugan är det för patrullering med spårupptag och spår, något som inte borde vara några problem, men man vet ju aldrig!
 
Spåret är 1500 meter långt och har en liggtid på 90 minuter och i spåret finns apporter av tyg, plast, metall och trä.
 
Vi börjar med patrullering, han hittar spåret, kollar av åt höger och åt vänster, väljer vänster och jag följer med i 10 meter innan jag hör "bakspår" jag vänder lydigt Spajk som lika glatt fortsätter spåra åt rätt håll *morr och mutter* Vi spårar i kopplet ca 20 meter innan vi får order att göra halt och vänta 5 minuter innan vi får sela på och spåra vidare. Omdömet på spårupptaget var "tydlig markering" Sen spårar vi iväg och vi plockar apport efter apport, lite si och så med liggmarkering, men vi har med oss alla apporter till slutet!! Bästaste Spajk!   
 
Bilden är tagen 10.33 typ två minuter efter vi hittat slutet!
 
Sen åker vi allihopa tillbaka till klubbstugan för att invänta resultatet, jag anar att vi är godkända, men man vet aldrig, vi hade inte fått veta hur de bedömt bastjänsten. Till slut visade det sig att alla 5 ekipage som var kvar efter första dagen med blivit godkända :)
 
Bastjänsten för Spajk fick omdömena "Ligger, sitter, iakttar med aktivt intresse", helt rättvist. Det rör sig ju folk i basen som hämtar och lämnar hundar, jag är glad att han höll sig tyst och relativt lugn!  
 
Vi fick lite muntlig feedback också, jag fick bl.a. höra att Spajk var lite flamsig. Jag håller helt med om det, det har blivit bättre och med mer rutin kommer det bli kanon! Jag skulle träna på att låta Spajk lösa saker själv, nu fick han hjälp av mig vid markeringarna så jag skulle träna på att låta han jobba ännu mer självständigt. Jag tror det kommer i takt med rutin också, det är ju nu det roliga börjar!
 
Så för att summera helgen så känns det såklart helt underbart!!!! Bästaste Spajken <3 p="p">

Ända sen vi började träna med Spajk har jag velat certa honom, tyvärr sker det ju på bekostnad av Dizni....men hon är och förblir lite halt. Bara skönt för mig att ha en hund hemma att kunna ersätta henne med, annars hade jag varit utan hund och hade då fått upphäva mitt kontrakt i hemvärnet. 

På ett certprov ska alla 5 delarna vara godkända vid ett och samma tillfälle, så det gäller att ha tränat, missar hunden ex. spårupptaget, ja då är det kört. Så det är lite spänt och nervöst ända till slutet, men denna gång gick det hela vägen, så himla skönt!
 
Tack till Edsbyn´s BK och till Per som fixat med provet, utan bra arrangörer funkar det inte!

 
Efter helgen kan vi nu titulera oss
 
TJH(FM) Meringa's Isengrim
 
Tjusigt va???

fredag 21 september 2012

Yrkes-funderingar del 2

Ja,jag har funderat lite till......

I dag har jag varit hemma från jobbet.... onsdag o torsdag var jag på jobbet, tack vare några Ipren per dag, inte rättvist mot mig själv, men då jag öppnar på fritids tis, ons och torsdag och det tar liksom emot att försöka få någon annan att ta min öppning, det blir liksom lite knöligt.... Å när jag väl hade tagit min Ipren på morgonen så var jag ju ändå liksom igång, så då kunde jag ju lika gärna jobba resten av dagen också?! Eller??? Denna gång straffade det sig dock, och igår slog snor-jävulen till :( Näsan rinner och jag har övergått från pappersnäsdukar á 10 st per fpk, till att nu använda toarulle :) Snoret rinner och jag snyter, stup i kvarten!

Så idag har jag varit hemma, inte direkt sängliggande, men seg i huvudet och har då toarullen som ständig följeslagare.... Om jag ändå skulle gått till jobbet, trots att jag inte är 100% piggelin så blir liksom så att min toleransnivå liksom blir noll, mitt tålamod blir i nivå med knähöjd, och det är en dålig kombo att försöka undervisa och ha noll toleransnivå :( Så det fick bli en dag i lugnets tecken här hemma, bara vara stilla, titta på svtplay och tv4play.

Men just när jag tittar på tv4play så kom ju tanken på ännu ett yrke jag ibland snuddar vid, och det är någon form av akutvård. Eller blåljusaktör, brandman alt. ambulanssjukvårdare!

Jag vill absolut inte jobba på en "vanlig" sjukhusavdelning, men akuten lockar lite, att inte veta vad som väntar, att vara flexibel och hitta bra lösningar i en mängd olika situationer.

Nu händer det ju en del grejer på skola/fritids som gör att jag ändå får min beskärda del av akut-sjukvård, jag leker ju plåstertant titt som tätt ;) Jag plåstrar uppslagna knän och förra året gjorde jag i mitt klassrum av med ca 1 meter plåster?! Inget allvarligt, men det var en del blodvite.

Jag är inte direkt rädd för blod, jag kan t.o.m tycka det är lite spännande?! Att bryta handleden som jag gjorde för några år sedan tyckte jag var jättespännande, röntgen, sprutor, gips.. lite knäppt?? Ja, kanske, men onekligen bättre än att vara livrädd för allt vad sjukhus står för!

Att möta barn som har ont, är kanske lite rädda och dessutom blöder, ja då gäller det att vara lugn och inge förtroende och trygghet. Att få förtroende att plocka grus ur ett uppslaget/skrubbat knä, det är stort!

På sommarjobbet som växelhäxa händer det att vi ringer ambulans också, möter människor som är stressade och ser en vän/kollega vara i akut behov av hjälp. Jag har nog ringt 112 ett tiotal gånger, jag vet inte om det är mycket eller lite, men varje gång lär jag mig något nytt!

Varje gång det händer något blir det som att jag liksom blir jättelugn, konstigt?! Men då jag ringt 112 som växelhäxa har jag ibland fått feedback på att jag just varit lugn, skönt att höra. Själv skulle jag säga kontrollfreak, men av andra upplevs jag alltså inte så?!

OM det inte varit så rackarns lång utbildning till ambulanssjukvårdare hade jag nog övervägt det, men att först bli uska och sen läsa vidare har jag inte studielån till, inte heller så sugen att plugga igen.... Jag får helt enkelt nöja mig med det mått av action som blir på jobbet...

Jag känner en del folk som jobbar å ambulansen och av dom får jag höra att det är inte så mycket action som man tror :( Mycket transporter av äldre människor, inte så mycket action direkt.

Men det som ändå lockar är just mötet med människor, att möta människor, snabbt bilda en uppfattning om personen och sen möta den just där den är, det lockar mig!

Så jag får väl ändå sammanfatta min yrkes-funderingar som så att det är med människor jag ska jobba, att genom mötet med andra lära mig mer om mig själv!

Men att jobba med hundar då? Väktare med hund? Hundförare polisen?
Ja, jo, kanske, men jag kan på tok för lite om hund och dressyr för att tänka tanken... Jag är fullt nöjd med det jag och Dizni presterat i hemvärnet, att vara hundförare 8 dygn per år är precis lagom för min del!

Ja, det var väl allt för denna gång?! På återseende!

torsdag 20 september 2012

Funderingar, icke hundrelaterade!

Ja, jag är ju som det så fint heter på mitt examensbesvis, "Lärare i grundskolans tidigare år, förskola, förskoleklass och fritidshem" Tjusigt va??

Med andra ord är jag lågstadielärare, men får jobba på fritids och dagis också. De ämnen jag är behörig att undervisa i borde vara svenska och matte, men det vet man ju inte riktigt säkert förrän skolverket sagt sitt utifrån deras dagsform, ironsik? Ja, lite! Men detta med lärarlegitimation verkar vara en soppa av guds nåde! Jag har ännu inte ansökt, men ska väl kanske göra det...snart..... Det framgår alltså inte av mitt examensbevis vilka ämnen jag är behörig att undervisa i?!

Jag vet dock att jag INTE får undervisa i, idrott, SO, NO, engelska, bild eller musik.... Intressant när typ alla lärare i årskurs 1-6 unervisar i samtliga ämnen?! Jaja, vi får väl se vad jag får undervisa i när jag ansöker om legitimation.

Iaf så har jag ibland funderat över mitt val av yrke.... Jag ska väl villigt erkänna att jag inte varje dag studsar upp ur sängen med ett leende, det händer då och då att jag bara känner att jag vill göra nått heeeelt annat, frågan är bara vad??? Jag räknade ut innan höstterminen att jag jobbat sammanlagt 8 år inom "skolvärlden" först på fritids i Kolbäck, ett helt underbart ställe, om vi inte flyttat hade jag lätt jobbat kvar där, jag trivdes jättebra! Lokaler, kollegor och elever, allt var jättebra! Jag vet nu att skolan är flyttad till ett annat ställe, men vad jag kan utläsa på hemsidan jobbar en hel del av folket kvar! Undra hur det varit om jag jobbt kvar??

Sen flyttade vi ju hit, jag började jobba på en skola centralt i Rättvik, trivdes bra med min närmsta kollega, Anne, hon och hennes sambo hade då en schäfer så Anne blev dessutom porten in till brukshundklubben. Anne och jag ses då och då och vi har fortfarande lika roligt ihop! Anne jobbar kvar i centrala Rättvik och så jag då uppe i Boda, alltså kollegor igen! Anne och familjen har dessutom varit hundvakt åt både Spajk och Dizni!

Efter att ha kamperat ihop med Anne blev jag springvikarie, fördelen var att jag hann se typ alla förskolor i kommunen, vet numer exakt var jag ska placera ev. egna barn! Jag gillade att vara vikarie, dock lite svårt att planera dagarna, men jag tror att jag har lätt att anpassa mig och känna mig hemma, så det var helt okej att byta arbetsplats flera gånger i veckan.

Tiden som springvikarie blev sedan till en vända värnplikt, DP07! 3 intensiva månader i Falun, av bara farten fortsatte jag att åka till Falun, men bytte regemente mot högskola, 2 år på campus och1,5 år studier på distans blev sammanlagt 3,5 år. Sen då en varm juli-dag ringde telefonen och jag fick besked att jag fått en tillsvidareanställning i Boda:) Det har nu gått drygt 1 år, och jag trivs 99 av 100 dagar jättebra, men sen infaller då den hundrade dagen då jag funderar över mitt val av yrke....

Jag hade nog inga planer på att bli lärare när jag var lite, då ville jag bli musiker eller polis?! Polis-tanken snuddar jag fortfarande vid, men nej, jag tror inte det är min grej.... möjligtvis som hundförare, men nej, det är nog förmycket elände överlag inom polisyrket.... Tanken på musiker är helt borta, inte ens lite sugen på det, jag njuter gärna av musik, men då framförd av andra!

Frisör då, det ville jag också bli när jag var liten, Ja, jo, men nej....tycker det är kul att gå till frissan, men nej, jag känner inget sug efter det.

I somras när vi snickrade kände jag att jag ville göra något praktiskt med händerna, men hur kul är det att varje dag bygga saker åt någon annan?? För att bli en bra snickare ska man nog verkligen brinna för yrket, inte bara tycka att "ja, det vore väl kul att snickra lite" Jag får nu vara med på träslöjd 80 minuter i veckan och känner att det är precis lagom!

Så VAD i hela världen skulle jag syssla med om jag inte var lärare? Kanske nån form av service-yrke, turistbyrå?

En annan kategori jag testat är kyrkans värld, å ja, varför inte? Men just när vi bor här är det uteslutet, församlingen här i Rättvik kommer jag aldrig att sätta min fot i, usch å fy! Mora har jag jobbat i, så varför inte? Skulle det dyka upp en tjänst där skulle jag söka! Tjänst i Leksand kunde jag nog haft idag om det inte varit så att jag redan tackat ja till Boda innan jag var på intervju i Leksand, det var "bara" ett vikariat, så jag valde att dagen efter intervjun ringa och tacka för mig, jag möts då av kommentaren, jaha, det var väldigt synd, du var favorit till att få tjänsten :( Jaja, med facit i hand är jag glad att jag tackade nej.

Vad är det som gör att jag då gillar mitt jobb? Såklart kontakten med ungarna! Ja, jag kallar dom för ungar, heeelt underbara ungar! Att höra deras kommentarer om livet, om skolan och om mig, att dela deras skratt och humor. Såklart att se dom utvecklas och ta till sig nya kunskaper, men det jag lever för är mötet, att varje dag möta deras blick. Individer som jag nu under ett års tid lärt känna, skapat en relation till. Att bygga vidare i trygghet, se dom växa och bidra till deras växande. Nu i år har jag mindre undervisningstid och jag kan focusera på att skapa relationer och bygga trygghet. Förra året var jag mer focuserad på att "lära" dom massa saker!

Vad gillar jag inte med mitt jobb? Att känna mig otillräcklig, att inte räcka till som människa, att ibland se ungar som behöver tid, men andra ungar kräver också min tid, DEN känsla är inte rolig...  Eller kravet på att allt ska dokumenteras....det som ryker då är ju närvaro, dels tar det tid att skriva, dels blir det lite tanken "nu måste jag komma ihåg vad som händer så jag kan skriva ner det sen" så det blir 100% koncentration och närvaro där och då.

Saknar jag något i mitt jobb? Jo, jag saknar att få behörighet att undervisa i idrott och hälsa! Det är en tanke som vuxit detta sista år, att få inspirera till rörelse, trots att jag kanske borde bli bättre på det själv *hmpf*

Sen vet jag inte om jag är sådär jättebra som lärare, är kanske lite hetsig i humöret... Men jag gillar det dagliga mötet med barnen, att se dom växa upp till medvetna samhällsmedborgare som tar ansvar för sig själva och sitt agerande.

Så när det hundrade dagen kommer får jag helt enkelt bara bita ihop och tänka att dagen efter 100 börjar det om på 1 igen och då har jag 99 dagar framför mig innan en ny hundrade dag kommer :)

Ja, jag vet inte vad jag ville ha sagt med dessa rader, men jag hade ett behov av att "skriva av mig" och vad annars har man en blogg till? Det är min blogg och mitt utrymme att skriva vad jag vill!

Det var allt för nu, tjingeling!

PS. Grynblandning är en färdig mix av olika grynsorter som man köper färdig i affären! Plättlätt! DS.

onsdag 19 september 2012

Kors i taket?!

Ja, tänk, två dagar med inlägg :)

Fast nu tänkte jag bara dela med mig av ett underbart recept på müsli! Jag gör den på jobbet, ofta! Men om jag ska erkänna så är det inte min müsli som är bäst, utan Jerker´s....för han bränner den lite så den blir knaprig....Nu har Jerker tyvärr slutat, så nu får dom hålla tillgodo med min "icke-brända"

Jag gör iaf müsli hemma också, billigt och framförallt inte så rackarns söt som den färdigköpta, även om den hemmagjorda för all del innehåller både honung och vaniljsocker....

Nåväl, här kommer receptet!

1-1 1/2 dl vanlig olja, av förklarliga skäl INTE olivolja ;)
1-1 1/2 dl honung, jag har testat både flytande på flaska och i burk, kniper det går det att ersätta honung med sirap, men då i mindre mängd!
2 msk vaniljsocker

Olja, honung och vaniljsocker värms i en stor kastrull på spisen tills det blandat sig, sen häller man i typ 2 liter grynblandning, det är inte så noga med mängderna, men alla gryn skall vara genomfuktade av oljan/honungen/vaniljsockret.

Sen ska hela härligheten in i ugnen och rostas, 150 grader i typ 30 minuter, rör om då och då.

Det är liksom själva bas-receptet, sen är det bara att exprimentera!

Jag har testat att ha i kanel eller kardemumma i oljan, kanel är bäst! Typ 2-3 matskedar. Jag har blandat i krossade linfrö i grynen, likaså russin. Lite nötter är inte fel att ha i, torkad frukt funkar också! Roligt att göra tillsammans med "ungarna" och så går det att individanpassa för vad man är sugen på just nu!

Ja, det var allt för nu, håll tillgodo!

Det är bara fantasin som sätter gränserna :)

tisdag 18 september 2012

Hänt sen sist?!

Ja, nu har det hänt grejer igen :)

Jag har flera dagar haft ett "sug" efter att blogga, men när jag satt mig ner har jag inte haft något att skriva om?!? Förutom hundträning och jobb förståss!

När det gäller träning så är det fysträning för Dizni som gäller, hon är fortfarande lite påverkad i rörelserna, men det blir bättre! Hon får fiskleverolja varje dag, Dr. Baddaky´s och sen får hon också glucosamin, en sort som rekommenderas av veterinär och heter Dasuquin. Spajk får också olja men inte nått glucosamin. Jag höll på att bli tokig på oljan, den ska förvaras i kylskåp och då ska jag komma ihåg att ta med den in till tunnorna med mat, sen spillde jag ofta på händerna och då luktar det inte kärlek direkt :( Men sen kom jag på den briljanta idéen att köpa en tvålpump, så nu ska Dizni ha 4 tryck per dag och Spajk ha 3 tryck! Inge mer spill och dräll, och det är nu jättesmidigt och enkelt, smart va???

Vi har bytt foder på Spajk, han rör sig ju nästan varje sekund han är vaken, så i relation till det tyckte jag han satte väldigt lite muskler, så vi provar nu att ge hen energifoder, lite "mer" av allt liksom!

Planen för Spajk var ju att köra högre-bevakning innan vintern, men jag fegade ur :( Vi spar det tills vi fått lite mer stabilitet i träningen, så vi siktar på en start till våren, så tidigt som möjligt, har spanat lite på tävlingar och OM allt går som det ska så kör vi i maj :) Upptäckte just ikväll att tävlingarna för 2013 ligger ute på SBK-tävling, spännande!

Istället för brukstänk lade jag snabbt om kurs och kör på med lydnadslydnad och vi är nu anmälda till två stycken Lkl3,spännande värre! Igår funkade typ ingenting, förutom sittande i grupp (fast utan grupp) och sen sättande under gång, alltid något ;)

Vittringen har jag ett charmigt problem, vi har inte tränat att jag vänder mig om, så han följer med runt, nån som vet om det är tillåtet??? Sötast var en gång då jag lyckades vända mig om, men rätt som det var ålar han sig bakåt, fast sittande, och kommer i "rätt" fot-position?! Sötpelle<3 p="p">
Camilla hjälpte mig lite och hon sa "vad glad han ser ut" och det glädjer mitt hjärta, jag VILL ha en glad hund med attityd! Hellre dämpa en glad hund än försöka peppa en låg hund! Jag funderade lite häromdagen  och kom fram till att det var länge sen han hamnade i "fundera-facket" det var också länge sen han hamnade i "eye-facket" nu är det verkligen friskt vågat hälften vunnet och det gillar jag, så länge jag känner att jag kan hantera det så kör vi på!

Vi avslutade igår med att köra lite agility, eller rättare sagt, Spajk sprang och jag hann inte med....han hoppade typ 3 hinder innan jag ens hade hunnit förbi första hindret.... Han far omkring som en tok, totalt orädd och galopperar upp på den långa balansen (vet inte vad den heter, men ett A-hinder som är platt uppepå, ni fattar va?!?) Ja, jag vet att OM vi någonsin kommer starta agility så borde jag ha lite mer "nagel i ögat" men just i dagsläget så är det låååååångt ifrån en start, så sålänge vi har roligt så kör jag lite lattjo!

I helgen var vi på övning igen, eller inte egentligen övning, utan jag var biträde och side-kick åt en instruktör, så Spajk var med och socialiserade, satt i bas och var allmänt duktig! Han är jätterolig att ha med, "luckar ner" när det är lugnt och taggar till när det behövs, kul! Han övade bastjänst när det var skjutning med bl.a. understödsvapen, det dundrade rejält men det bekom inte honom det minsta, skönt! Jag gick som blå-gul på en del moment, typ som en observatör, jättekul att se hur andra löser sina uppgifter och sen väga in det i mitt eget hund-tänk. Framförallt var jag omgiven av massa kunnigt folk, jag har lärt mig massor och fått massor med ny inspiration till träning.

En lunch diskuterade vi vad hunden egentligen markerar, själva materialet eller den mänskliga vittringen, behöver vi som fm-hundar träna hunden att leta tyg/metall/plast, eller räcker det att hunden markerar allt som luktar människa? Behöver vi inför en övning "tända" hunden på olika material? Eller räcker det att den bara letar vittring av människa? Det var många intressanta diskussioner och det fanns gott om kompetenta befäl som gav nya tankar om användandet av hund i olika situationer. Jag har massor att lära!!!

På tal om bevakning så var vi ute ikväll, jag och Nicklas för att öva stillasittande bevakning. Jag har varit lite rädd att han skulle bli frustrerad och bli lite skällig, men icke! Han var såååå duktig, lugn och fokuserad hela tiden. Trots att Nicklas kom ganska nära, ca 20 meter, så var det ingen osäkerhet, ingen ragg eller nått annat utan bara positivt utåtriktad! Kul att se kvitto på att vi tränat rätt. Vi har tränat bas på en hel del olika ställen, så jag känner att vi går framåt på den fronten också, skönt.

Ja, lite spridda tankar om vad som hänt sen sist, vet inte riktigt vad ni vill läsa, men jag fortsätter väl då och då att plita ner några rader, jag har sett på bloglovin att jag har 5 följare, undra vilka?? Sen ser jag också att jag brukar ligga på typ 30 läsare, lite coolt är det att det är så många som läser mina små funderingar!

Tjing!

fredag 7 september 2012

Dizni´s sista övning innan pensionering!

Ja, här kommer ett inlägg jag gärna väntat några år med att skriva....
Men nu är det som det är, jag är sååååå nöjd med Dizni´s insatser som patrullhund. Hon har gjort sitt jobb med barvur och tillsammans har vi lärt oss massor!
 
Som sagt så har hon nu gjort sin sista stora förbandsövning, eventuellt blir det en mindre helgövning framöver, men annars så är det dax för en summering av hennes "karriär"
 
Det är ju faktiskt hon som är orsaken till att jag är aktiv i hemvärnet, för utan henne hade jag inte gått någon tjänstehundkurs i SBK, och utan den hade jag inte gjort någon TFU och utan någon TFU hade jag inte gjort någon GSU, och utan GSU hade det inte blivit något hemvärn! Så tack bästaste Dizni för det! Alla förkortningar står för SBK= Svenska Brukshundklubben, TFU=Totalförsvarsutbilning, och sist GSU= Grundläggande SoldatUtbildning.
 
Utan GSU´n hade jag inte heller träffat en av mina bästa vänner Anna, nu lyder både Dizni och jag under Anna då hon är vår plutonchef, men det är ändå Dizni vi har att tacka för det!
 
Tillsammans har upplevt massa skojsigheter, vi har sovit på massa konstiga ställen, vi har letat fi på de mest konstiga ställen, men rackarns så roligt vi haft!
 
Jag kände ju liksom på mig att detta var hennes sista övning, så jag hade kameran med och jag tog lite bilder, nu får jag ju inte avslöja för mycket detaljer med mina bilder, men håll tillgodo!
 
Ja, såhär ser hon ut när vi transporterar oss, munkorg på, hon ser ut som värsta kamphunden, men jag måste erkänna att det är en trygghet, skulle det hända en trafikolycka och vi skulle kastas runt i fordonet så vet jag iaf att hon inte kommer åt någon. Ibland åker vi också flera hundar bredvid varandra och då är det skönt att veta att ingen av dom kommer åt varandra, så trots att det ser hemskt ut så är det praktiskt.
 
Ja, vad säger man?
Dizni skulle göra vad som helst för lite mat....
jag band henne lite slarvigt i en liten liten björk.....till mångas stora nöje :)
 
Vissa stunder är det fullt krig, vissa stunder är det vila och mys......
 
Efter en dags övning är vi trötta....tre trötta hundar och tre trötta "huf'ar" Ja, nu vän av ordning så borde vi såklart inte rasta mitt på vägen, fullt synliga, men det var "fred" just när jag tog bilden ;)
 
Min pluton är ju Dalarnas bästa ;) Å då måste ju våra hundar också vara Dalarnas bästa, eller????
 Dizni till vänster, Gizmo i mitten och Cayla till höger.
Helt otroligt att dom går så bra ihop, Cayla i egenskap av äldsta dam blir lite sur och putt på "ungdomarna" som ibland stimmar lite ;) Men alla tre är så himla trygga och härliga, jag är så nöjd med gänget!
 
 Vi spanar!!!!
 
 
Finfina fröken D
 
Vi i plutonen har länge diskuterat att döpa våra fordon, ett heter redan Snövit, men dom andra har inga namn! Ett fick heta Pocahontas och så ett som då fick heta Disney!
Inte alla som fått ett fordon uppkallat efter sig ;)
 
 Ja, å så detta med Dizni´s matfixering.....
Stackars JImmy trodde det var lugnt att sitta i fordonet och äta frukost......
han fick vackert dela med fröken D!  
Man halllåååååååå säger Dizni, ska du ha ALL frukost själv????  
 Nåja, hon fick sin beskärda del av frukosten!
 
Dizni o jag spanar......!
 
Så söt!!!!!
 
Ja, sova kan hon göra, överallt!
 
 En trött fröken......
 
Det var sorgligt sista morgonen, då rann det lite tårar när jag faktiskt insåg att det var hennes sista frukost i fält, hon har lärt mig så mycket! Vi har upplevt så mycket tillsammans och jag blir varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla våra uppdrag. Hon blir så väl omhändertagen av alla i plutonen, hon njuter av all uppmärksamhet hon får, alltid är det någon som har en klapp och lite gos att skänka till henne. När vi packar "grönt" här hemma håller hon sig framme så hon inte missar något, när vi kommer till inmönstring går svansen i ett och hela hon utstrålar liksom glädje, så härligt att se!
 
Hennes tillgänglighet är en av hennes största styrkor, aldrig att jag känt mig osäker på henne, vem som helst kan hämta henne och vem som helst kan lyfta i och ur fordon, så hon är verkligen en ultimat hund inom försvarsmakten.   
 
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt vi gjort tillsammans, men jag konstaterar bara att hon är nyckeln som låst upp många lås, jag har henne att tacka för många vänner, många skratt och en hel massa kunskap och erfarenhet, tack bästaste Dizni!
 
Vad händer nu då tänker ni? Jo, hon blir en härligt aktiv pensionär, tränas för att det är roligt och målet är att hålla henne hel och frisk så länge det bara går! Kanske hon nu äntligen kan få göra det hon helst av allt vill, nämligen spåra vilt och testa viltspår??? Vem vet?!
 
Tjingeling!

söndag 2 september 2012

Dagarna med Spajk!

Ja, det var ju ett tag sen jag skrev om träningen..... Mest massa annat som tar tid just nu, höstterminen har startat på jobbet och det tar både energi och kraft, dels tar det kraft för att det är drygt att gå upp tidigt, sen tar det psykogiskt också då det är oklarheter och ändringar av saker typ hela tiden, det är svårt att hitta ro i tillvaron då :(

Men då är det tur jag har Spajken, denna ständiga källa till skratt! Vilken underbar hund :) Han är så sorglös, och bara att titta på honom gör mig glad!

Vi har lagt massor med tid på spårupptag, jag trodde inte det skulle gå att få honom att ta rätt håll, men nu har han, om jag räknat rätt tagit 14 spårupptag senaste veckan, och ALLA åt rätt håll!! Snacka om uppåtgående trend :) Senast igår då det var ett riktigt blindtest då Anna lagt spår och jag inte visste åt vilket håll. Men det var ingen tvekan, han kom fram till spåret, kollade av nån meter åt varje håll innan han sen bestämde sig, sen snabb belöning. Enda nackdelen är att han i bevakningsträningen blivit väldigt markbunden, men det är lätt fixat med lite motivationsövningar, han har ju viljan!

Jag har tränat spårupptag i koppel och gått fram mot spåret i kort koppel och sedan hållit emot så han tar sig tid att kolla båda hållen innan han går iväg, förut bara tog han ett av hållen på chans, men jag konsulterade Nina och fick tips om hur jag skulle göra, så nu går jag fortfarande i kort koppel (lite rätt hade jag iaf gjort ;) ) och sen håller jag verkligen emot tills han kollat av och går han åt fel håll trots analys så blir det bilen och inge mer spår, nu har aldrig det hänt utan det räckte med lite motstånd för att han skulle anstränga sig. Sen har apporten kommit efter några meter och då är det tjo och tjim!

Idag spårade vi igen, och då upptäckte jag att han tycker det är svårt när vi går från typ "skog" och ut på en smal stig, då blir det gärna spring, så idag var det mycket stig/skogsövergångar, han jobbade och jobbade så himla fint! Efter att ha läst brukshundens sista nummer om spår så försöker jag nu lära honom att "lösningen finns bakåt i spåret" och det har hittills gått så himla bra! Jag har kommit på att liggtiden inte spelar så stor roll, i dag var det 3 timmar gammalt och i ganska rejäl blåst, i veckan var det upptag som var fyra timmar gamla som legat i hällregn och då var det modell dusch vi snackar!

Jag har också insett att apporterna inte är problem....i Furudal i början på augusti var första gången han gjorde det, idag andra gången..... Å vad gör han då?? Jo han markerar att jag stannat och tagit upp en naturpinne?! Första gången blev jag såååå besviken och tänkte att han blindmarkerade, men när jag tänkte tillbaka så var det ju just precis där jag stannat och plockat upp en pinne, likaså idag, då markerade han där jag stannat och plockat upp en pinne! Att sen hitta en pinne jag hållit i typ 3 meter är då alltså inget problem :) Han är rätt apportsäker, lillkillen....

Han är helt underbar att spåra med, fortfarande ungdomligt springig, men det blir bättre, men han är så glad, vid varje apport kastar han sig ner, svansen går i två hundra och han liksom ligger som på nålar tills jag bytt apporten mot leksak och sen kastar iväg den, då är det tvåhundra efter leksaken, sötis!

Jag har testat att lägga apporterna tätt, typ med 2 dm mellan, först måste ju förståss jag tänka på åt vilket håll jag kastar bollen, sen måste han tänka på att slå på nosen från start och inte efter nån meter!

Vi har börjat projekt bas-träning också, hittills bara framgångar, han är ju trygg och stabil i sig själv, så det är inga större problem, men det måste ju tränas, särskilt nu när situationen med Dizni är som det är så är det bäst att ligga på förhand! Han vill gärna berätta för hela världen att han faktiskt blivit lämnad kvar själv medans alla andra i hela världen får göra roliga saker..... Men han tystnar fort och när jag är utom synhåll är han jättelugn och fin, största störningen för honom är om jag går iväg med Dizni.... Men det fixade han idag, mattes gull :) Idag skickade jag Maria fram till honom i basen också, han svarade normalt på kontakten och hon gosade en stund innan hon lämnade honom, inga problem! Idag hade jag hans fäll med mig ut, och ställde dit en vattenskål också så han skulle känna sig riktigt "hemma"!

Sen har han ställts ut en gång till, när vi var på övning var det utställning i Dala-Floda, så snälla Camilla tog med honom dit, tack gulliga Camilla! Han fick bara Very Good....han var för liten och hade för lösa rörelser plus för tunn päls :( Inget nytt direkt?! Men Camilla´s Yoda fick minsann både Excellent och CK, GRATTIS!!!  Kritiken finns att läsa på hemsidan www.arrdiz.se

Annars så var planen att tävla högrebevakning i helgen, men jag lämnande återbud, typ ingenting funkade och det var lite väl långt att åka för att chansa....specialen är inget problem, men det återstår en del på lydnaden för att vi ska våga ge oss iväg, vi tränar på och satsar på vårsäsongen istället! Körde lite lydnadslydnad idag innan spåren och han gjorde en klokren vittringsapportering?! Vi som tränat det typ 3 gånger....har ju haft problem med att han lagt sig vid apporten, vilket ju i hans världe är helt korrekt, han hittar något som luktar människa och då ska man lägga sig! Men efter lite träning så skiljer han finfint på skogen och appell-planen.

Ja, det var en liten kortkort sammanfattning om senaste nyheterna i Fromhem, tjingeling!

Dizni hälta och rehab!

Nu äntligen kommer hela historien om Dizni´s hälta!
 
Det hela började i påskas, jag var i småland och promenerade och då ser jag att hon markerar på vänster bak?! Jag tänker att hon kanske legat konstigt i bilen men blir ändå lite fundersam.... Det syntes mest i skritt, hon fick liksom anstränga sig för att ta steget framåt och använda svansen för att liksom ta fart med, svårt att förklara med ord, men det såg ansträngt ut när hon gick.
 
Det var då inte många veckor kvar till vi skulle på övning och jag ville såklart ha med mig henne på övning!
 
Väl hemma igen så resonerade jag och Nicklas om hur vi ska göra, jag vill kolla upp henne innan övningen, sagt och gjort, jag bokar tid i Falun för en koll. Varken jag eller Nicklas kunde minnas att hon gjort något som kunde orsaka hältan, inget hopp eller nån annan skada. Hon verkade inte heller ha ont, vi klämde och kände men icke!
 
Väl inne på djursjukhuset nån vecka senare får vi träffa en jättetrevlig ortoped som heter Lennart, han gillar rottisar, Dizni gillade Lennart :)
 
Han klämde och kände också, precis som vi gjort sen fick vi springa! Fram och tillbaka i korridoren, han gjorde böjprov på alla leder och vi fick springa ännu mer, han hittar inget uppenbart men tror att det sitter i ryggen, vilket jag också misstänkte, så vi röntgar ryggen för att se om vi hittar svaret där, men icke! Röntgenbilden visar en finfin ryggrad, han berömmer hennes rygg och säger att han inte kunnat utläsa av plåten att ryggraden tillhörde en 6,5 år gammal hund! Inga trasiga diskar och inte en tillstymmelse till pålagringar, vi utesluter därmed L7S1, skönt!
 
Men frågan kvarstår, vad är det som orsakar hennes rörelsestörning?? Jag frågar om övningen och han tittar på mig som om jag kom från yttre rymden! "Den där hunden ska absolut inte vara på övning, hon skall hållas i stillsam rörelse, hon ska ha gott om utrymme och definitivt inte ligga och bli kall" Så tji fick jag, ingen övning :(
 
Med hans ord ringande i öronen insåg jag att det kanske faktiskt är något allvarligt fel på henne... Vi remitteras till fysioterapeuten Marie för att se om hon hittar något konstigt.
 
Första besöket hos Marie var jag inte ett dugg imponerad av, hon hittade ingenting, förutom möjligen begynnande artros i vänster höft, vi diskuterar ev röntgen av höfterna....men hon underströk också hon vikten av "aktiv vila" och hon skulle absolut inte ligga trångt eller bli kall, så även hon avrådde från övning....
 
Då var det en vecka kvar till övning och jag stod utan hund inför övning och problemet att hitta ytterligare en hundvakt, det löste sig på bästa sätt, men det var några svettiga dagar innan det var löst!
 
Efter övningen påbörjades projekt rehab! Första åtgärden var bantning och fysträning, fysträningen bestod av ligg-stå/sitt-stå i 5 repetitioner flera gånger på dag. Skritt-träning i vegetation så hon lyfte benen högt. Massage och stretching så ofta vi ville. Redan efter nån vecka började hon muskla på sig mer, skönt!
 
Första återbesöket var bra, vi fick beröm och vi kom överens om att börja gå i treadmill, typ löp-band fast i vatten. Det var inte billigt, men vad gör man inte?!???
 
Vi diskuterade mycket jag och Marie om orsaken till störningen, men Marie sa att det helt enkelt kan vara så att det är en förslitning, hon är ju iof inte lastgammal, men 6,5 år för en stor hund som inte direkt varit någon soff-hund. En jämförde med en snickare som hela livet snickrat, då säger kroppen ifrån förr eller senare. 
 
Det Marie konstaterar är att Dizni avlastar vänster ben genom att ta ett längre steg med höger, och en möjlig anledning är begynnande artros i höftleden, men absolut inget som hon är 100% säker på, men det är en rimlig förklaring.
 
Vi fortsätter fysträna och ser resultat snabbt, hon sätter mer muskler och blir överlag piggare!
 
Dizni var väl "sådär" förtjust i treadmillen.....  

Ibland kändes det lite tröstlöst när vi inte hittade något fel, jag ville ju kunna säga: Äh, det är bara en sträckning, eller det är bara en muskelskada, men ingenting hittar Marie, hur mycket hon än böjer och sträcker. Jag började ifrågasätta mig själv, är jag hypokondrisk? Hittar jag på? Är hon överhuvudtaget halt?? Men Marie stöttar och säger att något är ju fel, det syns ju på henne, framför allt så blir det bättre med träning, så då är det ju något fel. Jag får creed för att jag kom i tid så det inte hunnit bli belastnings-skador på andra leder i kroppen.
 

 
Efter fyra gånger i treadmillen är det semesterdax för Marie, så vi fortsätter att träna själva, nu är ju inte fröken någon vän av bad, eller fysisk aktivitet överlag! Så det är lite trist att träna när hon är minst sagt motsträvig :( Men vi kämpar på och när det är dax för första besöket efter sommaren är det idel rosor till oss, Dizni har gått ner i vikt och satt fina muskler <3 nbsp="nbsp" p="p">
 
Sista passet i treadmillen kör hon maxfart! Underbara Dizni!
 
Efter en rejäl genomgång av leder och muskler konstaterar Marie att hon får betraktas som färdigrehabliterad, bättre än såhär blir hon inte. Dizni får massor med beröm av Marie, en mycket trevlig och framförallt hanterbar hund :)
 
Marie föreslår Omega3-olja och ev. glucosamin för att smörja lederna lite, vi kör på Omega 3, både till Dizni o Spajk.
 
Folk i vår omgivning har reagerat på att Dizni är mycket piggare (och smalare!!) och vi kan inte annat än hålla med, hon har en annan glimt i ögonen, hon bjuder upp till lek på ett annat sätt än tidigare, så något har ju varit knas med henne.
 
Efter sista besöket beslutar både vi att låta henne vara med på övning, så två veckor efter sista behandligen var det dax för övning. Förläggning inomhus gjorde att jag kände mig supersäker på att det skulle gå vägen och att hon skulle hålla.
 
Nu blev det tyvärr inte så, med facit i hand konstaterar vi att hon höll ungefär ett dygn av fyra på övning :( Dag två var hon halt igen, och avlastade vänster ben genom att ta ett längre steg med höger, alltså tillbaka på ruta ett igen :(
 
Inte ett dugg roligt, jag var så säker på att det skulle fungera!
 
Jag pratade med mitt hundbefäl och tillsammans tog vi beslutet att detta var Dizni´s sista övning, kommande övning är vecka 10 och då i vintermiljö och då ska hon definitivt inte vara med. Så med sorg i hjärtat konstaterade vi att hennes karriär som tjänstehund i hemvärnet är över..... Jag har ett inlägg på gång om övning, den som väntar på något gott :)
 
Vad händer nu då? Jo, hon ska såklart fortsätta tränas, aktiv pensionär! Hon behöver hållas igång, musklad och i god kondition.
 
Efter att ha haft Dizni halt i 4 månader så har vi lärt oss massor, att koppelpromenera Dizni är ingen konst, inte heller att hålla henne i stillhet. Men både jag och Nicklas bävar för om samma sak skulle hända Spajk?! Vi har fått oss en rejäl tankeställade om detta med förebyggande och uppbyggande träning!
 
Ja, det var allt för nu, på återseende!